Varje svensk med hörseln i behåll har hört henne sjunga någon gång i livet. Bara det att folk kanske inte vet om det. Anna Stadling har förgyllt mången inspelad sång, antingen som leadsångerska eller i kören bakom en lång räcka av artister. Dessutom har hon gjort otaliga liveframträdanden med Lars Winnerbäck, då hon var en av medlemmarna i kompbandet Hovet. Tillsammans med Idde Schultz har det blivit två album, på egen hand några till. Lägg till det olika samlingsalbum. 2013 års tributalbum STADLING/CASH hyllades på de allra flesta håll.
Djupt personliga singeln “Älskar Dig” som släpptes på Alla Hjärtans Dag är en alldeles utsökt kärleksförklaring till livet och de som står en nära, dessutom inte minst till blues, country och folk. Nya albumet Av Timmarna Som Gick Utan Dig Minns Jag Nästan Ingenting kom till som en hyllning till hennes adoptivson John Henry som hon blev mamma till 2011. Idag offentliggjordes dessutom att Anna Stadling värmer upp publiken på Stockholm Waterfront om knappt två veckor för megastjärnorna Dixie Chicks. Låt oss hoppas att det blir hennes mycket välförtjänta inträdesbiljett till de riktigt stora rummen. Även om hon själv kanske hellre åker till Medborgarhuset i Säffle.
Inför spelningen och albumreleasen har Songs for Whoever fångat upp den svenska countrysångerskan och fått det senaste.
Missa för allt i världen inte Annas spellista längst ner, med hennes egna favoriter. Namn som Earle, Harris, Sexsmith osv. Ringer några klockor?
Var du under uppväxten lika inriktad på musik som du är idag?
När jag ser tillbaka på mitt liv så ser jag att det i stort sett bara varit musik för mig(och sport – mina bröder och min pappa framför allt). Det var alltid mycket musik hemma och runt mig på olika sätt. Fast inte trodde väl jag när jag var yngre att jag skulle kunna leva på musik även om drömmen fanns där i skymundan, lite lagom blygsamt sådär. Jag spelade olika instrument rätt länge men i tonåren var det sången, rösten och texterna som tog över mitt intresse på allvar. Jag kände att det hände något i mig när jag började sjunga, att jag kunde uttrycka mig på ett mycket mer direkt och nära sätt.
Fanns det i Sundsvall en “scen” av något slag där du drogs till likasinnade?
Jag var rätt splittrad som ung med en del av mig i den kommunala musikskolans och kyrkans musikliv och en som sökte musiklivet på andra typer av scener. Jag var nog rätt sökande både i identitet och i musiken. Jag gjorde så många olika saker och spelade i så många olika sammanhang. Det blev liksom inte en scen eller en tillhörighet på gott och ont. Bredden har gett mig mycket men vissa perioder som ung var det ibland svårt att veta var jag hörde hemma. För mig blev det också tydligt att jag ”förlorade” min gymnasietid i stan när jag flyttade till Härnösand för att gå musikgymnasiet. Sen ville jag vidare. Jag fick chans att bo i Texas, USA ett år och sen blev det Stockholm.
Vet inte om jag ville bort från stan eller från mig själv och min bakgrund eller bara till musiken. Kanske både och…
Du flyttade till Stockholm samma år du fyllde tjugo. Kändes det som en nödvändighet eller var det ett infall?
Det var inget infall. Jag ville till Stockholm. Ville bort. Vet inte om det var från stan eller från mig själv och min bakgrund eller bara till musiken. Kanske både och. Det var som att börja från noll och jag njöt av det. Sen blev jag kvar. Nu återvänder jag gärna till Sundsvall och hälsar på eller gör konserter. Det känns fint.
Förra årets STADLING/CASH med Cash-tolkningar blev överlag väldigt hyllat. Läser du recensioner, oavsett omdöme?
Recensioner är ett gissel. På samma gång som alla vi som håller på strävar efter att bli uppmärksammade tror jag många av oss på riktigt tycker att det är jobbigt. Det är väldigt utelämnande att släppa sin musik ifrån sig. Bra eller dåliga recensioner – vad ska man tro på isåfall, det är ju ett enda personligt tyckande. Men såklart är det ju roligare att få bra recensioner än dåliga och hur man än gör så dyker dom ändå upp någonstans. Det finns en viss lättnad när releasevecka är gjord tycker jag och när man kan börja jobba på riktigt. Allt detta tyckande i offentlighet kan göra en rätt skör om man lyssnar för mycket. Oavsett vad det blir är det bara att köra på.
Jag brukar säga att jag vill tacka min son John Henry och Johnny för den nya skivan…
Nya albumet “Av timmarna som gick utan dig minns jag nästan ingenting” tog sin form under samma period som coveralbumet spelades in. Cash-effekten?
Ja det kan man nog kalla det! Hela resan med Cash gav mig en enorm energi. Musiken, inspelningarna, spelningarna och fantastiska möten med alla människor som kommit för att lyssna och körerna som sjungit med på en del konserter. Det har varit roligt och otroligt nyttigt för mig att göra något annat än det jag brukar. Jag har fått rejält med utmaningar och en massa nya idéer. 2011 blev jag också mamma till John Henry och det var en enorm resa det med! Jag brukar säga att jag vill tacka min son John Henry och Johnny för den nya skivan.
Vem eller vilka förebilder har du som låtskrivare och musiker?
Det är väl ingen hemlighet, för dom som känner till mig, att Emmylou Harris har inspirerat mig på många sätt och det även som låtskriverska. Andra favoriter är tex Lucinda Williams, Steve Earle, Carole King, Cat Stevens, Kathleen Edwards, Gillian Welch och Dave Rawlings, Buddy & Julie Miller, Norah Jones mfl. Det som dom alla har gemensamt, tycker jag, är att dom är en skön blandning av sångare, musiker, låtskrivare, låttolkare. Det inspirerar mig på riktigt!
“Av timmarna…” tillägnar du din son John Henry. Föll det sig naturligt?
Ja det föll sig väldigt naturligt. Sedan vi hämtade honom i Sydkorea 2011 har förstås mycket kretsat kring denne lille man, för att inte säga det mesta. Den resan kom att bli den absolut största, magiska och märkligaste resa som vi någonsin kommer att få vara med om och som påverkat mig och oss på så många sätt de senaste åren. Det gör den fortfarande. Jag är enormt tacksam för att ha fått bli mamma till John Henry men gud va svårt det är att vara förälder ibland. Vi brukar säga att det är som att ständigt gå in i studion och höra ”first take” precis hela tiden! Men han är helt klart mitt centrum och står för många av funderingarna i livet just nu.
Låtarna har byggts upp kring min sång och min röst…
Berätta gärna lite om inspelningarna.
Skivan är producerad av Pecka Hammarstedt och Thomas Tjärnkvist. En fullständigt fantastisk producentduo. Vi har spelat in i vår studio Olga på Kungsholmen med Pecka bakom spakarna. Alla instrument har spelats av framför allt Pecka och Thomas men sen har vi tagit in stråk, blås och lite trummor av Norpan från Hovet på en låt men i övrigt är det bara vi tre. Det har varit oerhört kreativt och fritt. Låtarna har byggts upp kring min sång och min röst. Till en början väldigt enkelt med gitarr och piano och sedan har allt övrigt kommit till och lagts på. Jag har uppskattat Peckas och Thomas lyhördhet och värme. Deras sätt att alltid ha låten och rösten i fokus som jag nyss sa men att skapa en intressant värld kring det. Jag är fantastiskt nöjd med plattan.
“Älskar dig” släpptes på Alla Hjärtans Dag. Finns det någon bakgrund till texten?
Ja. Det är en total kärleksförklaring. När vi spelade in den första demon satt JH i mitt knä när jag la slasksången. Man hör hur han vaknar till mot slutet och gör några inlägg. Men det är den inofficiella versionen. Låten kom till när vi satt på golvet JH och jag precis när vi börjat lära känna varandra. Det var så starka känslor inblandade. Jag tyckte först att det kändes lite blottande att sjunga så öppet om kärleken – inte bara den mellan två älskande utan kärlek i stort till någon som berör ens liv. Samtidigt behövde jag verkligen få säga detta.
Övervägde du alls att skriva de nya låtarna på engelska?
Nej aldrig. Jag vill sjunga på svenska och fortsätta min bana så. Såklart hänger STADLING/CASH plattan med oss framöver och vi kommer göra låtar från den live men i övrigt har jag inga andra engelskspråkiga planer.
Jag förmodar att du inte har någon kristallkula där hemma, men kan man på förhand ana hur ens nya skiva blir emottagen?
Nej verkligen inte. Jag har aldrig känt något sånt. Kan man det? Det är en märklig postperiod när en platta är klar. Jag har haft en lugn början på året och mest varit med min familj och njutit av det men samtidigt gillar jag att vara igång. Att vänta på att något ska hända är inte min grej, det finns inget kreativt i det känns det som. Jag vill vara igång och jobba och göra det jag älskar, då mår jag som bäst. Sen hoppas man ju såklart att det man gör ska uppskattas av så många som möjligt så man kan fortsätta vidare.
Du lever och jobbar tillsammans med din sambo Pecka. Kan det bli för mycket musik i era liv?
Nej det tycker jag inte. Inte för mycket musik men ibland kanske musiken mer förknippas mer med jobb periodvis. Vi gillar att lyssna på radio, på P1 eller så och att ha det tyst är inte alls fel. Men musiken är alltid närvarande numera också i form av en massa Lennart Hellsing-låtar och JHs egna ”låtar” och texter. Det är väldigt underhållande.
Vid sidan av solokarriären är du även känd som en av Sveriges mest eftertraktade sångerskor. Trivs du bättre med det ena eller det andra?
Jag trivs när jag har många saker på gång. Jag har haft förmånen att jobba med så många bra artister, låtskrivare och musiker men allt har väl sin tid. Nu är min tid framöver och det finns mycket jag vill utforska och utveckla, jag är långt ifrån klar. Men dyker det upp intressanta och roliga samarbeten är jag alltid sån som vill kolla in dom. Jag är väldigt nyfiken av mig…
Existerar Hovet?
Hovet är inte aktivt på några sätt som grupp. Däremot är alla aktiva med alla möjliga musikprojekt hela tiden.
Vi hade en stor del i Söndermarken…
Av andras inspelningar som du medverkat på, vilken har varit roligast?
Vi hade väldigt kul när vi spelade in Söndermarken med Winnerbäck och Hovet. Jag tror jag tycker det är som roligast när man får vara med och skapa utifrån sig själv och det fick vi där tycker jag. Vi hade en stor del i den plattan.
Om du var gäst i Jills veranda, vad hade du önskat göra i Nashville och vilken låt hade vi fått höra dig göra där?
Om jag säger det kanske jag aldrig får komma till programmet… Men vilket bra program, jag hade väldigt gärna varit gäst där och få åka till Nashville igen!
För några år sedan såg jag dig och din radarpartner Idde Schultz på M/S Vindhem, och framöver besöker du världsmetropoler som Flen och Säffle, förra året var du en del av Packmopedsturnén. Är det mer intimt och speciellt att uppträda i mindre sammanhang?
Jag har haft förmånen att få spela inför enormt stor publik med tex Lars Winnerbäck och det har varit fantastiskt på så många sätt men jag har nog inte fått den största konsertupplevelsen där. I det intimare sammanhanget känner jag nog att det finns mer möjligheter till kontakt med en publik. Men alla vill nog få en större publik som håller på. Det är ju enormt viktigt att det kommer folk och lyssnar…
Det är stort att få höra hur andra människor blivit berörda av det jag sjunger och skriver…
Du verkar alltid ta dig tid för att kommunicera med fans och andra intresserade. Blir det någonsin för mycket av allt då du bara behöver vara ifred?
Det blir det såklart men samtidigt är jag uppriktigt nyfiken och intresserad av andra människor och jag vill ha den kontakten. Jag tycker verkligen att kommunikationen med mina lyssnare osv är väldigt viktig. Det är stort att få höra hur andra människor blivit berörda av det jag sjunger och skriver. Då känns det viktigt för mig att ge något tillbaka också.
Men visst, jag har svårt att stänga av så det bästa är när vi åker iväg till vårt hus i Hållnäs i norra Uppland. Då är vi ute på landet bland kossor och flugor. Vi umgås med några sköna grannar och en hel del kreativa människor i den trakten och det blir en hel del musik där också. Vi har haft tur som hittade det stället. Det är vårt ställe på jorden just nu…
Utöver kommande albumsläpp och spelningar, har du några andra saker på gång under året?
Jag har några projekt som är i sin linda och inte klara att prata om än men nu ska jag fokusera på plattan och spelningarna och att hinna med familjen inte minst.
Dessutom känns det mäktigt och nervöst men galet kul att få supporta Dixie Chicks här på Waterfront i Stockholm den 17/3.
Av Timmarna Som Gick Utan Dig Minns Jag Nästan Ingenting släpps 19 mars
Vårkänslor? I alla fall är det vårens första The Bucket List, och känslorna svallar för de senaste veckornas nya släpp. Storheter är här med nya grejer: Coldplay, Weeping Willows, Mobb Deep, Groove Armada, Neil Finn, Thievery Corporation och inte minst Pharrell. I tillägg till detta några uppsnackade artister som Planningtorock, St. Vincent, Jungle, WhoMadeWho, Faråker, She Sir och Quilt.
Kan egentligen bara konstatera att ingenting saknas i veckans lista. Ingenting.
Nu tar vi helg. Puss på er.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 10
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 10
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 10
Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)
Faråker “Sista Fajten”(från Början På Slutet, 2014)
Det är du och jag och han och hon och vi mot dom, tar inga fångar” Olle Blomströms kommande fullängdare är en av de jag ser mest fram emot under 2014. Början på slutet? Snarare det definitiva slutet på början, säger jag.
Thievery Corporation feat. Shana Halligan “Depth Of My Soul”(från kommande albumet Saudade, 2014)
Efterlängtat nytt från New Yorks loungefavoriter Rob Garza och Eric Hilton. Cocktailjazz med ett trip-hop-körsbär och en skvätt “Glory Box”.
Jasmine Kara “Beautiful World”(singel, 2014)
Överlevaren som blev en levare. Bok, TV-dans, eget skivbolag. Och sedan sjunger hon 60-talssoul också.
Mark Morriss “It’s Hard To Be Good All The Time”(från A Flash Of Darkness, 2014)
Sommarpop #1. Forne The Bluetones-sångaren har gjort ett luftigt, ljust och varmt soloalbum.
Com Truise feat. Joel Ford “Declination”(från Wave 1, 2014)
Oerhört anlitade och välrenommerade för sina remixer, här med Joel Ford från Ford & Lopatin över ett “The Message”-beat. 
Pharrell Williams “Marilyn Monroe”(från G I R L, 2014)
Hela världen vill vara hans kompis. Du och jag också.
Chromeo “Jealous(I Ain’t With It)”(singel, 2014)
Jag hojtar om varje Chromeo-singel den här vintern. Och varför skulle jag inte?
Weeping Willows “It Takes A Strong Heart To Love”(från The Time Has Come, 2014)
Stor, stor, återkomst av Sveriges mest hjärtekrossade band.
WhoMadeWho “Heads Above”(från Dreams, 2014)
Varenda låt på Dreams är rena dynamiten, och Tomas Høffdings falsett glimrar som ett norrsken. Så här mycket punk-electro-soul-godis på ett bräde blir nästan för bra för att vara sant, och jag har aldrig haft så svårt att välja en enda låt till en The Bucket List som nu. Kolla in hela albumet. Inte för min eller deras skull, utan för din egen.
The Doppelgangaz feat. Big Josh ”Ungodly”(från Peace Kehd, 2014)
Förra årets HARK! öppnade mina ögon för den här New York-duon, och mindre än året senare är dom tillbaka med en ny dos East Coast-hip-hop rotad i tidig 90-talsproduktion.
Amason “Ålen”(singel, 2014)
Klokt av bandet att låta Amanda Hollingby Matssons röst stå så ordentligt i förgrunden på nya “Ålen”. För vilken röst hon har.
Mason “Savantas”(singel, 2014)
Electronicaduon Iason Chronis och Coen Berrier från Amsterdam med retfullt simpel house. Mr Oizo, någon?
Nick Mulvey “Cucurucu”(från First Mind, 2014)
Grundade akustisk-elektroniska Portico Quartet för några år sedan, nu solodebut som akustisk singer/songwriter med world music i ryggmärgen. Jämförelser med José González, Jack Johnson och Paul Simon är helt relevanta.
Skylar Grey feat. Angel Haze “Shit Man”(från Don’t Look Down, 2014)
Två av de hetaste namnen. En presumtiv hit.
The Men “Get What You Give”(från Tomorrow’s Hits, 2014)
Låter mer som dagen före gårdagens hits. Men The Men från Brooklyn har uppgraderat sitt sound en smula från förra årets New Moon, även om det är marginellt. Trallvänlig garagepop är det i vilket fall som helst.
Hard Working Americans “Down To The Well”(från Hard Working Americans, 2014)
Todd Snider och Neal Casal i samma band. Blir precis vad man kan förvänta sig: stadig rock med alt-country-stämningar.
XO “Coast”(från Heart, 2014)
Shoegazande sidoprojekt från Jake och Jeff Turner i Say Anything.
Rod Melancon “Duck Festival Queen”(från Parish Lines, 2014)
Kunde svära på att jag hört den här mördarballaden i demoversion på Bruce Springsteens Nebraska. Proddad av Dwight Yoakam-gitarristen Brian Whelan.
She Sir “Kissing Can Wait”(från Go Guitars, 2014)
Austins somrigaste shoegaze.
Robert Ellis “Only Lies”(från The Lights From The Chemical Plant, 2014)
Flyttade från Houston till Nashville och blev mindre country än innan. Men det förhindrar inte en gudabenådad pedal steel eller två. Paralleller till Paul Simon, Josh Rouse och Dawes.
Groove Armada & Brodanse feat. Cari Golden “Sweat”(singel, 2014)
Londonbröderna Smart i Brodanse träffade Groove Armada på en spelning och fick höra att de senare var fans av Brodanse-låten “Activate”. Sångerskan Cari Golden som medverkade på den fick snart sjunga på ett samarbete producent-paren emellan, och “Sweat” var ett faktum. Jag föredrar deep house-versionen, som har lite mer groove.
The Jezabels ”Look Of Love”(från The Brink, 2014)
Sydneykvartett som anger ABBA och Shakespears Sister bland influenserna. Figures.
Amel Bent feat. Ne-Yo “Quand Je Danse”(från Instinct, 2014)
Franskaste discon på den här listan.
Jolie Holland “Waiting For The Sun”(från Wine Dark Sea, 2014)
Till vardags i The Be Good Tanyas, men också soloframgångsrik. Blandar in mer än country här, även blues, jazz och soul.
Reverend & The Makers “I Spy”(från ThirtyTwo, 2014)
Sheffieldband som blandar ska, rock, club, new wave, punk och en massa annat. Producerad tillsammans med Youth. Måste höras.
Nick Waterhouse “This Is A Game”(från Holly, 2014)
Klart svängigaste plattan hittills i år. Retrosoul värd sin vikt i guld.
SKATERS “I Wanna Dance(But I Don’t Know How)”(från Manhattan, 2014)
NYC-punkare med album inspirerat av J.D. Salingers novellsamling Nine Stories.
Det Lilla Extra “På Stranden”(från Allt Under Himlens Fäste, 2014)
Rysligt bra, tillbakalutad electronica från Umeå. Som faktiskt har det lilla extra.
Woman’s Hour “Her Ghost”(singel, 2014)
Spännande Londonkvartett ledd av syskonparet Fiona och William Jane. Kommer till Sverige i april tillsammans med Metronomy. “Darkest Place” var en av fjolårets bästa låtar.
Panama “Strange Feeling”(från Always EP, 2014)
“Always” från Sydney-baserade electropoptrion Panama har du hört förut. Den här låten är ett bonusspår från den EP:n som nu gjorts tillgänglig även som singel.
Coldplay “Magic”(från kommande albumet Ghost Stories, 2014)
Världens just nu största stadiumband försöker sig på electrosoul på uppföljaren till tveksamma Mylo Xyloto från 2011. Och har fått feeling igen.
Neil Finn “Better Than TV”(från Dizzy Heights, 2014)
En av världens genom tiderna bästa låtskrivare har tagit hjälp av Dave Fridmann(Flaming Lips, MGMT) på nya soloplattan.
Ruben Studdard ”The Nearness of You”(från Unconditional Love, 2014)
American Idol-vinnare 2003 som fått en stor karriär. Här med en soulballad Marvin Gaye och Lionel Richie hade velat sätta stämbanden i.
Ariana & The Rose ”In Your Bed”(från Head Vs Heart, 2014)
Italienskättade Long Island-sångerskan beskrevs av The Guardian i vintras som “den felande länken mellan Barbra Streisand och Lady Gaga”.
Novo Amor “Holland”(från kommande EP:n Woodgate, NY, 2014)
Walesaren Ali Lacey har spelat in i en lada i nordvästra England. Låter lika intimt som det låter.
Planningtorock “Let’s Talk About Gender, Baby”(från All Love’s Legal, 2014)
Berlinbaserade brittiskan Janine Rostron suddar ut könsgränserna. Men man eller kvinna, spelar det någon roll? Låt oss tala om saken.
Spain “It Could Be Heaven”(från Sargent Place, 2014)
Det kunde vara himlen. Eller ny musik från Josh Haden.
Annie feat. Bjarne Melgaard ”Russian Kiss”(singel, 2014)
Förra listan innehöll en protestlåt mot Rysslands anti-gay-lagar. Så även denna lista.
William Fitzsimmons ”From You”(från Lions, 2014)
Indiefolksångaren från Pittsburgh har mer än ett gemensamt med Sufjan Stevens och Gregory Alan Isakov. Nya Lions är producerad av Chris Walla från Death Cab For Cutie, som också gästar på “From You”.
Lake Street Dive “You Go Down Smooth”(från Bad Self Portraits, 2014)
Vill du att höfterna ska röra sig per automatik? Gå då och se detta soulrockande band i maj när dom kommer till Sverige.
Lost In The Trees ”Daunting Friend”(från Past Life, 2014)
Att följa upp det djupt personliga A Church That Fits Our Needs, ett av 2012 års bästa album och en hyllning till Ari Pickers mor som tog sitt liv 2008, blev lite av ett orättvist svårt uppdrag. Men stora delar av Past Life är uppe i samma höjder som föregångaren, som ”Daunting Friend”.
Slum Village “Yes Yes”(singel, 2014)
Av Slum Villages tre ursprungsmedlemmar finns bara en, T3, kvar i livet. J Dilla skulle ha fyllt 40 år den 7 februari i år, också kallad Dilla Day till hans minne. Bandet lever vidare och är på gång med ett nytt album med hjälp av bl.a. Black Milk. “Yes Yes” är en hyllning till Dilla, och är en outgiven låt baserad på hans produktion.
Owen Pallett “The Riverbed”(från kommande albumet In Conflict, 2014)
Klassiskt skolad och ofta anlitad för stråkarrangemang åt Arcade Fire, The Hidden Cameras m.fl., men också med egen karriär i samma genre.
††† ”Telepathy”(från †††, 2014)
The Deftones-sångaren Chino Moreno verkar ha sneglat på ett visst pionjärband från Basildon inför sitt sidoprojekt Crosses med barndomsvännen Shaun Lopez.
Quilt “Mary Mountain”(från Held In Splendor, 2014)
Ett psykedeliskt rockband att omhulda.
Robert Francis & The Night Tide “Love Is A Chemical”(från kommande albumet Heaven, 2014)
John Frusciante tog en 16-årig Robert Francis under sina vingar och gav honom gitarrlektioner, vilket blev grundplåten till en finfin singer/songwriter vars album Before Nightfall från 2009 tog honom till en större publik.
Dawn Landes “Try To Make A Fire Burn”(från Bluebird, 2014)
Bluebird är ett skilsmässoalbum, och avhandlar Landes uppbrott från Josh Ritter. Känslorna på utsidan, alltså, och näsdukarna i beredskap.
Work Drugs “Heaven Or Farewell”(från Insurgents, 2014)
Välkommen till indiediscot #1.
Benmont Tench “Veronica Said”(från You Should Be So Lucky, 2014)
Solodebut från Tom Pettys gamle vapendragare, 60-plussare och allt. Grunden till låten “Veronica Said” lade han redan i början av 80-talet, men gjorde den inte klar förrän en månad innan inspelningen av albumet, 30 år senare.
St. Vincent “Rattlesnake”(från St. Vincent, 2014)
Annie Clarks mål var att göra en festplatta av sin trassliga pop. Hon lyckades.
Sharon Van Etten “Taking Chances”(från kommande albumet Are We There, 2014)
Tillhör du, liksom jag, de som älskade Tramp från 2012 kommer du inte att har några problem med det här. På nya albumet medverkar bl.a. medlemmar från Torres, Lower Dens och Shearwater.
SOHN “Artifice”(från kommande albumet Tremors, 2014)
Där “Lessons” var en växande electrosoulballad är “Artifice” en ganska direkt popsång, med en massa medvetet inslängda små ljud som fyller ut ljudbilden. Och förstås lika lysande som den stjärna SOHN spås att bli.
Jungle “Busy Earnin'”(singel, 2014)
Den som följer Songs for Whoever har förstås inte missat “Platoon” som kom för ett par år sedan. Mer smygdisco från Londonkollektivet.
Mobb Deep “Taking You Off Here”(från kommande albumet The Infamous Mobb Deep, 2014)
The Infamous… är ett dubbelalbum där ena skivan består av nya låtar och den andra av gamla låtar från 1994-95.
Klaxons “There Is No Other Time”(singel, 2014)
Välkommen till indiediscot #2.
Lydia Loveless “Chris Isaak”(från Somewhere Else, 2014)
En av världens bästa Americana-artister. Texten inspirerad av att en drummel till pojkvän såg ut som Chris Isaak.
Nina Nesbitt “Selfies”(från Peroxide, 2014)
Sammanträffande soundtrack till Ellen DeGeneres nu världsberömda selfie från Oscarsgalan? Nja, lite mer självömkande kärlekskrankt tema här.
Alpaca Sports “As Long As I Have You”(från Sealed With A Kiss, 2014)
Sommarpop #2.
Holy Holy “House Of Cards”(singel, 2014)
Timothy Carroll från Brisbane och Oscar Dawson från Melbourne bodde i Stockholm respektive Berlin 2011 där de började spela in musik ihop städerna emellan, och är nu tillbaka i hemlandet Australien igen. Debutsingeln “Impossible Like You” som kom i somras var en riktig höjdare, och uppföljaren “House Of Cards” är inte sämre.
When Nalda Became Punk “Song For Carrie Mathison”(från Indiepop Or Whatever! EP, 2014)
Spaniens poppigaste tjejpunkare är tillbaka med en EP fylld av ännu mer snabbhäftande melodier.
Henry Priestman “We Used To Be You”(från The Last Mad Surge At Youth, 2014)
Skivdebuterade 53 år gammal 2008 och har 35 år i branschen med band som It’s Immaterial och The Christians, samt samarbetat med Sarah Cracknell, Kirsty MacColl och Graham Gouldman. “We Used To Be You” är en rörande sång från förälder till barn som är på väg att flyga ur boet.
Christopher Sander “Kokong”(från kommande albumet Jorden Var Rund, 2014)
Ted Gärdestad skrev någon. Jag också.
Death Vessel “Island Vapors”(från Island Intervals, 2014)
Inför första albumet på sex år reste Joel Thibodeau från Rhode Island till Reykjavik efter inbjudan från Jónsi(Sigur Rós) och producenten Alex Somers, där trion skapade Island Intervals under en tremånadersperiod. Thibodeau är ännu inte på väg in i målbrottet, som det hörs, och det tackar vi för eftersom hans röst är en änglalik uppenbarelse. Däremot är han på väg ut på turné med Marissa Nadler.
Sudden Death Of Stars “Inside Out”(från All Unrevealed Parts Of The Unknown, 2014)
Ett tag kändes det som att varenda svenskt nyblivet fotbollsproffs hamnade i Rennes. Numera vänder vi blickarna till staden för att avnjuta psykedelisk 60s-rock, eller “skivsamlarpop”, som Garry Mulholland uttryckte det i Uncut.
RAC feat. Tegan And Sara “Hard To Hold”(från Strangers Part 1, 2014)
André Allen Anjos, ursprungligen från Porto i Portugal men nu baserad i Portland, Oregon(lite lustigt är det ändå), startade Remix Artist Collective tillsammans med några likasinnade världen runt. De har gjort hundratals remixer av framför allt indieartisters låtar, och är den hippaste som finns att tillgå. Anjos står nu ensam kvar och har släppt den egenkomponerade Strangers Part 1 med gäster som Tokyo Police Club, Alex Ebert(Edward Sharpe & The Magnetic Zeros) och Kele Okereke(Bloc Party). Här gästar kanadensiska systrarna Tegan And Sara.
Bigelf “Alien Frequency”(från Into The Maelstrom, 2014)
Sverigebekanta psych-rock/metalbandet Bigelf har släppt sitt fjärde riktiga album. Hammondorglarna är lika väloljade som förr.
Oysterband “Spirit Of Dust”(från Diamonds On The Water, 2014)
Folkrockveteranerna i Oysterband började redan 1976 som Fiddler’s Dream, men hade sin storhetstid under 80-talet. Diamonds On The Water är det första med nyskrivet material på sju år. Hög klass på både sång och låtskrivande. Tänk skotska Runrig, fast inte lika pompöst och keltiskt.
Cloud Nothings “Psychic Trauma”(från kommande albumet Here And Nowhere Else, 2014)
Pass på för tempoväxlingen.
Damon Albarn “Lonely Press Play”(från Everyday Robots, 2014)
Mr Blur har slutat apa sig och släpper sitt första soloalbum. Mycket emotsett.
Drive-By Truckers “Hearing Jimmy Loud”(från English Oceans, 2014)
Mike Cooley när han är som bäst.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 10
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 10
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 10
Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)
På uppdrag av Kulturbloggen besökte jag Studion för att se of Montreal.
Han är Brett Andersons sångröst och utseende. Han är Princes förföriska tjusare. Han är Iggy Pops torso. Men allra mest är han Kevin Barnes. För det är ju honom det handlar om när of Montreal uppträder, att påstå något annat vore löjligt.
Till en början tycker jag synd om Barnes, ty det är rätt glest i publiken på golvet framför honom. Ingen publik är dock för liten för en showman, och så snart bandet dragit igång “Girl Named Hello” håller de upp tempot med påföljande “Triumph Of Disintegration” och “Suffer For Fashion”. Precis som på skiva kan det emellertid tendera att bli lite för mycket av det goda när ostrukturerade låtdelar avlöser varandra i somliga nummer. Det är som att han gett sig tusan på att med skohorn klämma in så mycket pop som möjligt i treminutersintervaller för att köra ner hela kitet i halsen på den som lyssnar.
Spelningens mittparti blir en andningspaus med tre fina, lätt countryfierade ballader i följd, och Bennett Lewis Stetsonhatt är plötsligt logisk. Rebecca Cash sjunger tjusig lead på “Raindrop In My Skull”, precis som på studioversionen från Lousy With Sylvianbriar. Ett par låtar senare åker skjortan av Barnes, och försök görs att få igång den fåhövdade publiken, men det går lite på tomgång. Anledningen är densamma som före balladpartiet: det är för ostrukturerat. Identitet får stå tillbaka för intensitet. Mellan låtarna är det nästan pinsamma tystnader.
Bob Parins har tidigare under kvällen visat sina färdigheter inom discobas, och vad som kunnat uppfattas som danssteg har yttrat sig här och där i publiken. Plötsligt drar han och Clayton Rychlik igång indiediscon i fanfavoriten “Gronlandic Edit”, och de avslutande tre låtarna i huvudsetet är en explosion av glädjeyra som förlåter de flesta av de förlupna snedträffarna. Extranumret “The Past Is A Grotesque Animal” är inget annat än en 10-minuters hypnos, för att inte säga psykos.
of Montreal kunde ha utnyttjat sin fulla kapacitet om de bara velat, men viljan att stå ut ur mängden övertar potentialen. Hjärtat säger ibland ja en gång för mycket när hjärnan hade sagt nej. Å andra sidan hade de inte varit of Montreal då. Och i slutändan tycker jag nog mest synd om de som lät bli att söka sig till en inlevelsefull spelning med ett unikt band.
Setlista:
1. Girl Named Hello
2. Triumph Of Disintegration
3. Suffer For Fashion
4. For Our Elegant Castle
5. You Do Mutilate?
6. Coquet Coquette
7. Obsidian Currents
8. Amphibian Days
9. Raindrop In My Skull
10. And I’ve Seen A Bloody Shadow
11. Plastis Wafers
12. St. Exquisite’s Confessions
13. Gronlandic Edit
14. The Party’s Crashing Us
15. Heimdalsgate Like A Promethean Curse
Extranummer:
16. The Past Is A Grotesque Animal
Setlist från spelningen, inklusive instruktioner till ljud/ljustekniker. Inklusive stavfel.
Lyssna via WiMP
Lyssna via Rara
Recension skriven på uppdrag av Kulturbloggen.
Precis som i Wes Freeds alltid stilfulla albumomslag är det nyanserna som präglat Drive-By Truckers karriär. I stort sett har de haft samma infallsvinkel hela vägen, vara det muskulös country eller sydstatsrock med cowboyboots. Medlemmar med namn vi känt eller lärt känna har kommit och gått, somliga mer betydelsefulla(Jason Isbell och Shonna Tucker), somliga på gästspel(Spooner Oldham), men bandets grundare Patterson Hood och Mike Cooley har tillsammans med trummisen Brad Morgan varit den bestående kärntrion i stort sett hela vägen.
Lika mycket som vi kan räkna med dessa herrars närvaro, lika lite förväntar vi oss en U-sväng i soundet: tre gitarrer, en bastant rytmsektion, plus ett och annat piano. Nu när sporadiska låtskrivaren Tucker har lämnat bandet lämnas mer utrymme till Cooley, som skrivit nära nog hälften av låtarna på English Oceans, något han inte varit i närheten av sedan den briljanta Brighter Than Creation’s Dark. Detta leder också till att han sjunger på betydligt fler spår än tidigare, till råga på allt även en av Hoods låtar. Deras röster står i bjärt kontrast till varandra; där Hood har en raspig och hes rockstämma med Rod Stewart-ambitioner har Cooley ett barskrålande, om än personligt, bröl som faktiskt kunde ha kommit från en äkta, av olja, svett och bourbon stinkande, trucker. Missförstå mig rätt nu, hans “Women Without Whiskey” från Southern Rock Opera är min favoritlåt med bandet, men han är som bäst när han sjunger över fläskiga gitarrer som i “Hearing Jimmy Loud” och “Primer Coat”. Han kommer exempelvis mindre till sin rätt i stompiga “Made Up English Oceans”.
Hood å sin sida när väl någotsånär upp i sin sedvanliga nivå både vad sång och komposition beträffar, inte minst i “Pauline Hawkins” och hyllningen till i fjol bortgångne vännen och kollegan Craig Lieske, avslutande världen-ligger-för-våra-fötter-grandiosa “Grand Canyon”. Sammantaget är det just nyanserna som ändå saknas, trots intentioner med lite lägre tempo i några låtar eller ett par politiskt laddade sångtexter.
English Oceans är alltjämt ett värdigt tillägg till Drive-By Truckers ständigt växande katalog, men kommer bara inte att vara ett album kommande decenniers rockbiblar skriver jubileumsartiklar om.
Bästa spår: “Pauline Hawkins”, “Hearing Jimmy Loud”, “Primer Coat”, “Grand Canyon”
Till en början darling hos musikjournalisterna här hemma, några år in i karriären plötsligt storsäljande popstjärna efter ett soundtrackbidrag till en udda nyinspelning av roman- och filmklassiker, på senare tid låtskrivare och producent åt bl.a. Amanda Jenssen, Dregen och i skrivande stund Love Antell. Nu är det ett tag sedan Pär Wiksten själv stod i fokus med sitt The Wannadies, och det var dags att kolla statusen. Så Songs for Whoever bad den gode Pär svara på ett gäng frågor om allt från de tidiga åren till idag.
Och missa inte lektionen i hur man svarar på vissa halvkorkade frågor, i det här fallet beträffande hans och bandkollegan Christina Bergmarks relation. Ett slutgiltigt bevis för att vilken dyngfråga som helst kan bli ehm…intressant, allt hänger på hur man svarar…
Och en sak till, han har gjort en spellista också som du hittar längst ner i det här inlägget, med Grant McLennan, Nick Drake, The Clash, Santigold, Adrian Lux, The Sugarcubes m.fl.
PS. Ifall någon av er nu skulle ha glömt storheten i Pär Wikstens låtskriveri får ni även en lista med Songs for Whoevers The Wannadies-favoriter(minus låtar från Bagsy Me som ej finns tillgänglig för streaming just nu). DS.
När kom du på att du skulle börja skriva låtar och bli musiker?
Låtar har jag gjort så länge jag kan minnas, men det var nog inte förrän polisen kom när vi repade som jag kände att “fan, va tufft!”. Jag kommer ihåg att när jag såg omslaget till London Calling så kände jag att det här måste jag göra. Men när det gled över till att va på riktigt går inte att säga.
Vilka var dina största influenser?
Reggae å Clash å Ebba i början. Sen Cure å Go-Betweens å Pixies. Beatles, men dom behöver man knappt nämna. Dom finns i allting.
Mina kontakter säger att din tid som butiksbiträde på Record Line var orsaken till att 16 Lovers Lane hamnade i varannat Skellefteåhem…
Haha, ja, jo, jag försökte nog kränga Go-Betweens skivor till alla som kom in i butiken. Oavsett om dom letade efter Samantha Fox eller Bon Jovi.
Varför tror du att så många populära band under tidiga 90-talet kom från just Skellefteå? A West Side Fabrication var väl bara en av flera katalysatorer för detta. Något annat(du får inte svara klyschan “det var bara industrierna, ishockeyn eller pop att välja på”…)?
Vet inte. Ibland blir det så att en massa folk börjar med samma sak nånstans åsså blir det en våg… Jag började spela gitarr för att mina knän inte gillade att jag spelade fotboll å hockey – å nåt måste man ju göra för att få tjejer. Faktum är dock att när AIK åkte ur elitserien slog vi igenom – å när vi pausade bandet gick dom upp igen. Det kanske var läge för nåt annat i stan ett tag?
Var “My Hometown” verkligen så genuin en hyllning till Skellefteå som alla uppfattat den?
Alltså… Den handlar väl främst om långväga kärlek, att man vill vara med sin älskade. Att hen ska vara där man är, där man bor. “My home is where my heart is”, liksom. Vi bodde ju alla i Skellefteå då, å folk i stan blev väl glada när låten blev en hit. Sen när man började spela den när hockeylaget gjorde mål så blev den nån slags nationalsång för Skellefteå.
Efter den första folkpoppiga debuten drog ni allt mer åt powerpop. Var det medvetet att fasa ut violinen?
Nja, det var väl snarare tvärtom. Vi spelade nån slags punkig powerpop när vi kände att vi ville testa fiol på en låt. “The beast…”. Sen utan att det var planerat så, så hängde fiolen med på några låtar till.
“Jag blev uppringd av P3’s Efter Tre med Ulf Elfving som undrade om vi var pedofiler…”
Hur kontroversiell upplevde ni att “Cherry Man” uppfattades? Jag läste någonstans att vissa kanaler vägrade spela den, stämmer det?
Nä, det var väl bara MTV som vägrade spela den. Jag blev uppringd av P3’s Efter Tre med Ulf Elfving som undrade om vi var pedofiler… Annars var den en live-favorit.
Blev “Might Be Stars” med sin fotbollsrefräng(som du själv uttryckt det) i slutändan mer självbiografisk än ni tänkt er?
Texten avhandlar väl en popstjärnemekanism som dom flesta känner igen? I alla fall alla som haft en hit.
Vems idé var bossan i “You and me song”?
Det var nog jag. Fast jag visste inte riktigt vad en bossa var, men jag kallade den för den brasilianska låten, så på nåt undermedvetet plan…
Hur gick det till när Nellee Hooper handplockade den till Romeo & Juliet?
Han hörde den på radion å spårade upp oss.
“Christina som var det stora DiCaprio-fanet blev så star struck när hon vände sig mot honom att hon inte fick ur sig ett ord.”
Fick ni träffa Leonardo DiCaprio?
Yup. Eller träffade… Vi stod bredvid honom på releasekalaset, men Christina som var det stora DiCaprio-fanet blev så star struck när hon vände sig mot honom att hon inte fick ur sig ett ord.
Trillar det fortfarande in betydande royalties från den låten?
Den spelas ju fortfarande, så det ramlar in lite grann…
London var i flera år ert hem under 90-talet. Vad gjorde att ni flyttade hem igen? Var ni “klara” där?
Barn. Stockholm och Sverige är ett väldigt mycket bättre ställe att ha barn på.
Hur ofta fick ni förklara betydelsen av titeln Bagsy Me?
Inte alls. Det betyder ju pax jag. Däremot frågades det om varför.
En konsert med er som jag såg 1997 i Stockholm inledde du med orden “Hej, Stockholmsjävlar!”. Vad har hatkärleken till huvudstaden betytt genom åren?
Inte så mycket. Förstärkte väl vår västerbottniska underdogattityd i början, kanske.
Ofta läser man om skivbolagsstrul när man läser om The Wannadies. Vad var det som blev så fel?
Vi var unga å naiva när vi skrev på första kontrakten å sen när vi blev pissade på så sa vi ifrån. Nästan alla vi träffat har haft samma erfarenheter, men vi sa ifrån.
“Vår vän Stephen Duffy föreslog att vi skulle spendera så mycket pengar som möjligt…”
Snurrade allt utom kontroll när Yeah skulle ges ut på storbolag?
Nä, det hade redan snurrat ur kontroll. Vårt skivbolag var inte längre detsamma. Alla hade sparkats och vi ville därifrån. Vår vän Stephen Duffy föreslog att vi skulle spendera så mycket pengar som möjligt å på så vis tvinga fram en vinna eller försvinna-situation. Skivan floppade och skivbolaget släppte oss.
Hur kom det sig att Ric Ocasek valdes som producent? Hur var han att jobba med?
Vi ville testa att jobba med en låtskrivar/artist-producent i motsats till en tekniker-producent, åsså var han dyr(se ovan). Han var rolig och cool, men väldigt basic.
Vilket av era album är du mest stolt över och varför?
Alla, av alla möjliga olika själ.
Du deltog år 2000 i ett avsnitt av det halvkaotiska Never Mind The Buzzcocks i brittisk TV, och om jag får vara ärlig kändes det som att du inte riktigt passade in i den hysteriska omgivningen. Kändes det så för dig också?
Nja.. Nä, eller visst – det är inte det lättaste att va med i brittiska humorprogram på sitt andraspråk. Men jag är ett stort fan av showen, så jag tyckte det var kul!
Visste du att det finns en Flashbacktråd som spekulerar i huruvida din kalufs är äkta eller en peruk?
Japps. Hysteriskt kul!
Vad är det elakaste någon någonsin skrivit om dig, och hur reagerade du?
Inget speciellt elakt, vad jag kommer ihåg. Hafsiga recensioner eller artiklar är ju mindre kul. Trist när man håller på med en skiva hur länge som helst åsså lyssnar recensenten på halva första låten å slänger ihop nåt på några minuter. Vi har dock varit bortskämda med välvilligt inställda journalister.
Oftare än inte läser man om kraschade förhållanden mellan bandmedlemmar. Varför tror du att din och Christinas relation har klarat sig?
Kan det vara min bamse till kuk? Haha, nä men… Vi passar väl bra ihop? Gillar varandras humor. Omöjligt att svara på.
Familjebildande var en bidragande orsak till att bandet lades på is. Kommer världen någonsin att få se ett nytt Wannadies-album?
Inte omöjligt.
När Skellefteå AIK vann SM-guld i våras framförde din dotter Elsa “Hela Sveriges AIK” inför 10.000 fans. Vem var mest nervös, du eller Elsa? Och hur högt rankar du den dagen i ditt liv?
Jag var tusen gånger mer nervös. Nervös å blödig. Rankar den väldigt, väldigt högt däruppe bland fluffiga orangeröda moln, månfloder, regnbågar och stjärnor.
Många frontmän går vidare med en solokarriär när deras band inte längre är aktivt. Varför har det aldrig blivit någon soloskiva från dig?
Jag är less på min röst.
Dina låtar har en benägenhet att alltid inrymma den berömda “hooken”, t.ex. de duellerande gitarrerna i “Shorty”, oh-oh-oh-andet i “Might Be Stars”, finten i “Dying For More” där man tror att refrängen ska börja men börjar en vers senare utan förvarning osv. Märker man tydligt när man hittar den?
Jag vet inte riktigt vad jag gör när jag gör musik, men jag är så oerhört förtjust i just sådana grejer så jag vaskar väl instinktivt fram dom gång efter gång.
Vilken låt önskar du att du själv hade skrivit, och varför?
Oj, det är många. Alla låtar jag gillar hade jag ju velat skriva själv. Några av dom grymmaste är väl “Imagine”, “Do You Realize?”, “Smells Like Teen Spirit”, “Whip It”… Måste jag välja en väljar jag “Life On Mars”. Melodisk perfektion av episka mått.
Vad ledde till att du började skriva låtar åt och spela med andra artister?
Jag var less på min röst.
Jag satt å slökollade på Idol å tyckte hon stack ut
Hur fann du och Amanda Jenssen varandra och vad var det som klickade?
Jag satt å slökollade på Idol å tyckte hon stack ut. Jag gillade hennes röst och hon gillade att jag gjorde hits.
Nu senast har du arbetat med Dregens solodebut. Berätta.
Det var länge sen jag hade spelat och spelat in rock. När jag avslutade samarbetet med Amanda dök Dregen upp. Perfekt timing! Vi gjorde punkiga rock-hits, drack öl å garvade. En av mina roligaste inspelningar!
Hur ser närmaste framtiden ut?
Just nu håller jag å Love Antell på att putsa på hans soloskiva. Sen ska jag fixa färdigt i min studio. Sen är jag redo att ta över världen.
Kan du berätta något om Love Antell-skivan?
Kan inte säga så mycket mer om Love annat än att vi skriver och spelar in den i min studio Hospital1. Å att det blir grymt bra. Pojken sjunger fantastiskt!
Lyssna via Spotify: Pär Wikstens spellista
Lyssna via WiMP: Pär Wikstens spellista
Lyssna via Spotify: Songs for Whoever’s The Wannadies-favoriter
Lyssna via WiMP: Songs for Whoever’s The Wannadies-favoriter
Alla hjärtans dag idag, men inget sådant tema. Nä, vi kör på med det bästa av det nya, helt enkelt. Oavsett dag.
Trevlig lyssning!
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 07
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 07
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 07
Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)
Bipolar Sunshine “Where Did The Love Go”(singel, 2014)
Som jag älskar Adio Marchant och önskar att någon föder hans barn inom kort så vi vet att framtiden är tryggad.
Little Dragon “Klapp Klapp”(från kommande albumet Nabuma Rubberband, 2014)
Det är vi som ska applådera en så humörboostande, sprittande popsång.
Busta Rhymes And Q-Tip “Butch & Sundance”(från The Abstract & The Dragon, 2013)
Q-Tip med sin heliumröst. Busta med sin köttiga stämma. Albumomslagets tribut till den förstnämndes A Tribe Called Quest. Behöver du fler anledningar? I december släpptes denna gemensamma mixtape med en hel del återanvänt material, men jazzfunkiga “Butch & Sundance” är ny. Först nu tillgänglig för streaming.
Anders Wendin “Lämna Lampan På”(från kommande albumet Dom Ska Få Se Vem Dom Roat Sig Med, 2014)
The Artist Formerly Known As Moneybrother. Läs mer här.
Pink Mountantops “North Hollywood Microwaves”(från kommande albumet Get Back, 2014)
Första albumet på fem år är på G.
Anna Stadling “Älskar Dig”(från kommande albumet Av timmarna som gick utan dig minns jag nästan ingenting, 2014)
Mest känd från sitt arbete med Lars Winnerbäck, men det övergår mitt förstånd att Sundsvalls mest inspelade sångröst inte har en större solokarriär än hon har. Dags nu?
Jazzanova feat. Paul Randolph “Now There Is We”(singel, 2014)
Tyska crate-digger-DJ-kollektivets nya singel är veckans funkigaste karamell.
Snoop Dogg feat. Daz “What’s Your Pleasure”(singel, 2014)
Den här G-Funk-pärlan dök plötsligt oanmält upp för streaming i morse, ett spår vars instrumentalversion lades ut på Soundcloud i oktober 2013 av producenten och 7 Days Of Funk-partnern DâM-FunK. Frågan är om den är första smakprovet från det kommande Dogg-albumet som också aviserats vara det sista under det artistnamnet.
Tiger Forest Cat “New York New York”(från kommande albumet Underdogism, 2014)
Sykets trummis Filip Sundberg kommer ut som en snidare av sunshinepop.
Solander “Social Scene”(från Monochromatic Memories, 2014)
“There’s a party at Kristianstadgatan, I wanna go”. Jens Lekman-formuleringar, Eef Barzeley-fraseringar.
Hillman Lighthouse “Change Your Mind”(från kommande albumet Hillman Lighthouse, 2014)
Göteborgsbandet har spelat in sitt debutalbum med hjälp av Mattias Glavå, och man kan ana att det legat några The Raspberries-vinyler inom armlängds avstånd där i studion.
The New Division “Honest”(från kommande albumet Together We Shine, 2014)
LA-bandet var med i The Bucket List så sent som i år med “Stockholm”, och här är en till.
Temples “Sun Structures”(från Sun Structures, 2014)
Ditt nya älskvärda framåtblickande retroband. Läs min albumrecension här.
The Family Rain “Carnival”(från Under The Volcano, 2014)
Gitarrackord som får rena karnevalsstämningen att råda.
Holy Wave “Star Stamp”(från Relax, 2014)
Psychrock med stjärnstämpel.
Outlands “Someone To Hold You In the Dark”(från Love Is As Cold As Death, 2014)
Okej, Melissa Smith är inte Beth Gibbons, men detta är ändå den bästa Portishead-ballad vi hört sedan “Cowboys”.
Augustines “Cruel City”(från Augustines, 2014)
F.d. We Are Augustines har blivit bara Augustines, och har släppt ett starkt album med stadiumindie kombinerat med Glasvegas-ljudvägg.
Peggy Sue “Just The Night”(från Choir Of Echoes, 2014)
Bluesig anti-folk från Brighton.
Gardens & Villa “Colony Glen”(från Dunes, 2014)
Autentisk 80-talssynth från L.A.
Vulkano “Vision Tricks”(från Live Wild Die Free, 2014)
Those Dancing Days visade sig ha ett liv även utan Linnea Jönsson.
Denney And The Jets “Bye Bye Queenie”(från kommande albumet Mexican Coke, 2014)
Alkoholstinkande rock’n’roll från Nashville utan Rolling Stones-komplex.
Grand Magus “Steel Versus Steel”(från Triumph And Power, 2014)
Är stål en metall? Grand Magus är det i alla fall. Nytt album från Spiritual Beggars-bekante Janne “JB” Christofferssons huvudband.
The Strypes “So They Say”(från 4 Track Mind EP, 2014)
Som de själva uttrycker det: fyra nya låtar, samma fyra grabbar.
Club America “Superstition(Starting Over)”(från To Get There, 2014)
Brasiliens Scissor Sisters(exkl falsetter). Här på lite mer Franz Ferdinand-manér.
Villagers “Occupy Your Mind”(singel, 2014)
Efter förra årets fulländade album Awayland släpper nu Conor J. O’Brien ett anti-anti-gay-lags-anthem.
John Butler Trio “How You Sleep At Night”(från Flesh & Blood, 2014)
Hela det sjätte albumet Flesh & Blood från miljonsäljande australiensiske rootsrockaren John Butler var färdiginspelat i höstas när hans svåger, trummisen Nicky Bomba, lämnade bandet på grund av tidsbrist för sina egna projekt. Samma morgon som ersättaren Grant Gerathy skulle vare med och repa för första gången drömde Butler fram en ny version av en låt som han filat på i månader, och istället för att ge sig på originalet ville hans medmusiker hellre prova “drömversionen”. Resultatet var så pass bra att man gick in i studion och spelade in låten för inkluderande på Flesh & Blood. Så bra att den även hamnar i veckans lista.
Simian Ghost “Echoes Of Songs”(singel, 2014)
Mycket ekon av Blurs “Blue Jeans” i början, men annars mest finfina gitarrekon.
Daley “Days + Nights”(från Days + Nights, 2014)
Blue-eyed R&B som jag hojtat om förut. Nu är debutalbumet här från brittiske stjärnskottet.
Marissa Nadler “Firecrackers”(från July, 2014)
För dig som vägrat lyssna på något annat än The Trinity Session sedan den släpptes: äntligen kommer något av samma kaliber.
Wild Beasts “Sweet Spot”(från kommande albumet Present Tense, 2014)
Om man vänder och vrider på popmusik kan resultatet bevisligen bli ganska lyckat.
Adna “Falling”(från Night, 2014)
Skäms över att jag glömde inkludera “The Prettiest” i min årsbästalista över de 100 bästa låtarna från 2013. Men inte mer än att jag fortsätter imponeras av den numera Tysklandsflyktade Göteborgssångerskan.
Curved Air “Stay Human”(från kommande albumet North Star, 2014)
Prog-rockens återuppståndelse. Ännu inte riktigt redo för pensionering.
Parken “Double Rainbow Över Valla Torg”(från kommande albumet Tidigt En Maj, 2014)
Den briljanta “Jag Har Varit Vilsen, Lisa” var inträdesporten till Pelle Lindroths värld. Hemmaförorten Årsta i fokus på första singeln från det kommande tredje albumet.
Cheatahs “Geographic”(från Cheatahs, 2014)
Shoegazers från London som jag tipsade om förra året. Gitarristen James Wignall skrev texten som är inspirerad av hans hemtrakter utanför Leicester.
Susanne Vega “Crack In The Wall”(från Tales Of The Realm Of The Queen Of Pentacles, 2014)
En av världens bästa låtskrivare, och mycket mer än bara “Luka” och “Tom’s Diner”. Kommer med flera album i en strid ström där hon gör nya besök i sin egen låtskatt. Första albumet ut är dock enbart nyskrivet material.
Linnea Henriksson “Halmstad”(från Du Söker Bråk, Jag Kräver Dans, 2014)
Singeln och titelspåret från den forna Idol-sångerskan var sprungen ur näthat som hon utsattes för, “Halmstad” är däremot en kärleksförklaring till forna hemstaden.
Speedy Ortiz “American Horror”(från Real Hair, 2014)
Känns som en 20-årig tidskapsel som just öppnats och Liz Phair eller Kim Deal flög ut ur den.
Katy B feat. Jessie Ware “Aaliyah”(från Little Red, 2014)
Oj oj oj. OJ OJ OJ! Hittar inget vettigare att skriva om den här sanslöst dansanta, housiga electropophyllningen till den framlidna R&B-sångerskan. Och Jessie Ware är med!
Avey Tare’s Slasher Flicks “Little Fang”(från kommande albumet Enter The Slasher House, 2014)
Surret om Animal Collective-medlemmens nya projekt har ökat gradvis på sistone.
Lisa Stansfield “So Be It”(från Seven, 2014)
Välkommen tillbaka!
Arthur Beatrice “Grand Union”(från kommande albumet Working Out, 2014)
Veckans mest perfekt välkomponerade popsång. Ett debutalbum att se fram emot från Londonbandet.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 07
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 07
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 07
Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)
Anders Wendins fästmö hade oturen att slita av båda hälsenorna på en och samma gång. Under konvalescensen kom dessutom beskedet att paret skulle bli föräldrar. Wendin behövde tänka om. Istället för att vara Moneybrother, världsmedborgare, bestämde han sig för att vara just Anders Wendin. Ingen Pengabrorsan med för all del väl valda covers, utan Anders Wendin med nyskrivna låtar på modersmålet.
En räcka låtar skrevs i hemmet under fästmöns tillfrisknande och spelades därpå in i den ihopskruvade hemmastudion tillsammans med Henrik Svensson som även bidrog på Pengabrorsan och Mount Pleasure.
Riktigt uppfriskande att höra Wendin på svenska igen, och det med en spelglädje som smittar av sig. Första singeln “Lämna Lampan På” är inget jätteavsteg från tidigare alster, men har ett härligt “Our House”-beat med det där fina Springsteen-svänget han alltid har besuttit. Röstmässigt blir det ännu tydligare att han är adoptivbarn till Ulf Lundell och Plura. Mycket trevligt.
Albumet Dom Ska Få Se Vem Dom Roat Sig Med släpps 26 Mars
“Retro is a dirty word” säger pressreleasen. Frågetecken säger jag. Men låt oss återkomma till det.
En kvartett från Kettering med rökelse i turnébussen och hajpen i byxfickan har äntligen släppt sitt debutalbum, och egentligen borde världen vara på väg i spinn. Frågan är om den egentligen är det? I en tid då mainstreamhouse från Svedala härskar över världens alla listor är man förlåten om man hyser tvivel över band som gett sig den på att återskapa den nuvarande rockens ursprung.
Tom Warmsley och James Bagshaw bildade Temples genom ett gemensamt intresse för The Byrds och annan 60-talsrock, och redan deras första utgåva, singeln “Shelter Song”, spelades in på egen hand i Bagshaws sovrum på bästa DIY-manér, och så även det självbetitlade albumet som nu ligger framför oss. Och vilken rasande bra debut det är.
Jag vet. Man sitter där och försöker hela tiden komma fram till varje låts referens till något annat. Namn som The Zombies, The Byrds, Tomorrow, Arctic Monkeys, Hurricane #1 och The Stone Roses haglar mot marken som paradisäpplen i en höststorm. The Soundtrack Of Our Lives ska vi bara inte tala om. Men aldrig att man helt kan sätta fingret på dem i detalj. Och egentligen är det ovidkommande. Temples må leva i ett gemensamt universum med andra likasinnade från olika generationer, men de lyckas trots det skapa sin egen lilla nisch, och väver varsamt in olika grader av sunshine pop, stoner rock, Madchester och Motown i sin psykedeliska rock. Dessutom är produktionen betydligt tyngre än deras föregångare, med en mullrande bas från Warmsley och ett bultande trumspel från Sam Toms. Något aldrig Chris Hillman och Michael Clarke gavs möjlighet till.
Men så var det det där med “retro is a dirty word”. Vad Temples menar mellan raderna är förstås att man inte haft för avsikt att låta som ett hyllningsband till när det begav sig. Om deras intention var att undvika jämförelser med de största i rockhistorien har de misslyckats kapitalt. Som skapare av ett magnifikt debutalbum har de däremot varit desto mer lyckosamma.
Bästa spår: “Colours To Life”, “Sun Structures”, “Test Of Time”
Andra singeln från kommande debutalbumet Gator Från Förr släpptes idag, och jag minns den tydligt från spelningen förra våren jag bevittnade, samma kväll som de också lade grunden till skivkontraktet med Monarch Records. Det retfullt hundraprocentiga riffet övervinner den tjurigaste buttergubbe, och om du någon gång hävdat att The Clash är ditt favoritband eller att Ugglas 70-tal var starkast kan du långsamt börja inse att du nog måste lyssna på det här.
Meddelas här och nu: 2014 har exploderat! Så mycket bra musik som släppts nyligen är det inte alltid man får vara med om. Noterar denna vecka en stark representation av framför allt rock med riff, danspoptjejer, gitarrpop, alt-R&B, country-/indiefolk och psykedelia. Veckans vassaste och mest spännande låtar som jag känner just nu är Skogsrå, Tokyo Police Club, Kelis, Snowbird, Warpaint, Lo-Fang och så den totalt okände high school-studenten Owl-Eyes från Missouri som gjort en grym, garagerockande överkörning till debut. Utöver dessa finns även nyheter med The Autumn Defense, Kylie Minogue, BANKS, Night Beds, Naomi Pilgrim, Dum Dum Girls, David Crosby, The Hidden Cameras, Supersuckers, Youth Lagoon, Black Lips m.fl.
Kort sagt: jädrar vad kul det här är!
Tjing!
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 05
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 05
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 05
Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)
The Autumn Defense “This Thing That I’ve Found”(från Fifth, 2014)
Popsidan av Wilco är inne på sitt femte album. John Stirratt och Pat Sansone fortsätter att göra stor, stor pop med enkla, enkla medel.
Drive-By Truckers “Pauline Hawkins”(från kommande albumet English Ocean, 2014)
Första studioalbumet utan basisten Shonna Tucker. Man kan tycka att Patterson Hood och Mike Cooley är bandet, men hon har ändå varit med några år och bidragit med både låtskrivande och sång. Låter dock som att det ska kunna funka.
Beck “Blue Moon”(från kommande albumet Morning Phase, 2014)
Det har gått sex långa år sedan Modern Guilt, enligt Beck Hansen själv delvis på grund av problem med ryggraden. Morning Phase sägs vara en uppföljare till Sea Change från 2002, och flertalet musiker som medverkade då är även med nu.
Elbow “New York Morning”(från kommande albumet The Take Off And Landing Of Everything, 2014)
Ett av de band i post-Britpop-vågen som faktiskt har varit bra. Så bra att de dessutom lanserat två egna ölsorter för hembeställning. Så nu kan du skippa vinerna från de hårt rockande, ålderdomliga storfräsarna.
Cloud Nothings “I’m Not Part Of Me”(från kommande albumet Here And Nowhere Else, 2014)
Dylan Baldi säger att nya albumet skrevs när han var gladare än inför de tidigare tre och har mindre inslag av “fuck everything”. Säger han, ja. Here And Nowhere Else är producerad av megameriterade John Congleton som också producerar nya Swans-albumet.
Kelis “Jerk Ribs”(från kommande albumet Food, 2014)
Yummy.
Knight One feat. Patrick Baker “Moments Before”(från Swords Cry EP, 2014)
Evige Songs for Whoever-favoriten Patrick Baker fortsätter att förgylla dancelåtar här och där. Nu senast på Knight Ones “Moments Before”, full med ostiga keyboards och chilliga French House-beats.
Allah-Las “Had It All”(singel, 2013)
Ursprungligen gavs den här ut enbart på 7”-singel med “Every Girl” på andra sidan, men nu har den fysiska utgåvan sålt slut och låtarna har gjorts tillgängliga för streaming, gudskelov. Riffet som inleder sången lurar en att tro att det rullar hela sången igenom, men återkommer först i slutet igen. 12-strängad autentisk Nuggets-känsla, what else?
Owl-Eyes “Wild Child”(från Wild Child EP, 2014)
Rätt mycket Iggy Pop över det garagerockande titelspåret som nyligen släppts av enmansbandet från Missouri. Ethan Teels är en snubbe som fortfarande går i high school. Han har de senaste åren gått verklighetens School Of Rock, en 5-årig musikutbildning som finns över hela USA, samt i Kanada, Mexiko, Brasilien och Filippinerna. Om det han visar upp på Wild Child EP var något han lärde sig i skolan är det bara en tidsfråga innan de börjar nyttja honom som affischnamn. Om inte så är det deras förlust.
Dum Dum Girls “Too True To Be Good”(från Too True, 2014)
Kanske ingen hit i paritet med “Bedroom Eyes”, men väl så bra ändå. För sann för att vara bra?
We Are Scientists “Make It Easy”(från kommande albumet TV En Francais, 2014)
Sommarens singel med dubbla A-sidor, “Something About You/Let Me Win”, var något av en utrensning från tidigare inspelningar. Nu är första låten från kommande fjärde albumet tillgänglig.
Angelique Kidjo “Kulumbu”(från Eve, 2014)
Beninsångerskans album Eve är döpt efter hennes egen mor och är en hyllning till afrikanska kvinnor. Dr John gästar på piano på “Kulumbu”.
Tom The Lion “Sleep”(från kommande albumet Sleep, 2014)
Tom The Lion är en multiinstumentalist från London med sinne för känsloyttrande skäggpop. Beskrivs av Rough Trades webbshop som en korsning av Nick Drake, Mark Hollis och Thom Yorke.
iamamiwhoami “Fountain”(singel, 2014)
Jonna Lee är isande vacker i videon till den kylslaget vackra nya singeln “Fountain”.
Elephant “Elusive Youth”(singel, 2014)
Om förra årets finfina singeln “Skyscraper” osade 60-tal var det inget mot “Elusive Youth”.
Skogsrå “Now You See Me”(singel, 2014)
Största svenska överraskningen hittills i år. Prima funky electropop från någon, någonstans i Sverige. Ingen vet nämligen vem som döljer sig bakom aliaset Skogsrå. Knockar fullständigt, oavsett ursprung.
Naomi Pilgrim “Money”(från Naomi Pilgrim EP, 2014)
Lyckan. Den som infann sig när nyheten spred sig om en cover på Ladys “Money” från deras självbetitlade album som hittade hem hos soulpubliken i fjol.
The Hidden Cameras “Doom”(från Age, 2014)
Soundet är mörkare och stundom mer elektroniskt, sången mer dramatisk. Joel Gibb har tagit ett kliv bort från sin “gay folk church music” mot doom-pop, men är fortfarande lika intressant.
Jennie Abrahamson “The War”(från kommande albumet Gemini Gemini, 2014)
Stockholmssångerskan, ursprungligen från Umeå, har gjort en grandios ny popsingel med en hel del rytmik och elektroniska klanger.
Ken Will Morton “Asshole”(från Slow Burn, 2014)
Athens-baserad musiker som släppt sitt sjunde album med Heartland-americana av bästa John Hiatt– och Freedy Johnston-märke. Omslaget är gjort av lo-fi-musikern och konstnären Jack Logan.
Ernest Ellis “Shine Like Me”(från kommande albumet Cold Desire, 2014)
Var det någon som väntade på ett nytt Beck-album?
Neneh Cherry “Everything”(från kommande albumet Blank Project, 2014)
Snart är hon tillbaka med första egna albumet sedan 1996, producerat av Four Tet. “Everything” antyder att hon har edgen kvar.
Bad Things “Fool”(från Bad Things, 2014)
Alltså vilket jädra effektivt riff. Bara en dåre tror på allvar att det här är dåliga grejer.
I Break Horses “Disclosure”(från Chiaroscuro, 2014)
Maria Lindéns röst höljs av mystik där den ligger mitt bland de böljande, iskalla syntharna som O.M.D. och The Human League använde sig av runt 1980-81.
Dawn Richard “Levitate”(singel, 2014)
R&B-sångerskan och modellen Dawn Richard är mitt uppe i en albumtrilogi kallad The Heart Trilogy. Hittills har de två första albumen släppts, GoldenHeart och BlackHeart. Sista tredjedelen RedemptionHeart kommer någon gång under 2014, men det är oklart om nya singeln “Levitate” kommer att ingå där.
Ponyhof “Empires”(från Empires, 2014)
New York-musikern Carrie Erving utvecklade en kärlek till elektroniska trummor och syntar under tre år då hon levde i Berlin. Tillbaka i Brooklyn sedan 2010 har hon nu kommit till releasen av sitt debutalbum under namnet Ponyhof. Will Butler från Arcade Fire gästar på en av låtarna.
Night Beds “Head For The Hills”(singel, 2014)
Country Sleep var ett av fjolårets bästa album. Nu har en ny singel från Winston Yellen plötsligt dykt upp.
Mogwai “Master Card”(från Rave Tapes, 2014)
Direkt in på plats 10 på den brittiska albumlistan får anses vara en succéstart för de skotska postrockarnas åttonde.
Cocoanut Groove “The High Coast”(från How To Build A Maze, 2014)
Att Umeå skulle vara grogrund för autentisk sunshinepop med 12-strängade gitarrer kanske var lite otippat, men Olov Antonsson har fått till en ljudbild som kunde få den mest inskränkte Byrds/Zombies-dyrkaren att börja lyssna på nyproducerad musik. Dessutom sjunger han om Höga Kusten, bara en sån sak.
Folie Ordinaire “Chez Folie”(från Chez Folie EP, 2013)
Exakt så älskvärt som tidiga 80-talet kunde vara.
Alpines “Oasis”(singel, 2014)
Exakt så älskvärt som sena 80-talet kunde vara.
The Supersuckers “Bein’ Bad”(från Get The Hell, 2014)
Sista decenniet har det varit lite fram och tillbaks med Eddie Spaghettis barrockare, men när dom får till det får dom verkligen till det.
Ásgeir “Summer Guest”(från In The Silence, 2014)
Kan inte minnas att han framförde “Summer Guest” när jag såg honom på Riche för några veckor sedan, i så fall borde jag nog ha kommit ihåg det.
Schoolboy Q “Man Of The Year”(från kommande albumet Oxymoron, 2014)
Återstår att se vem som får utmärkelsen. Titeln för året uttal av både “man of the yeah” “party over heah” och “everyweah” torde vara säkrad i alla fall.
The Rifles “Go Lucky”(från None The Wiser, 2014)
Referenserna till The Jam blir nästan för mycket, The Rifles står tillräckligt mycket på egna ben utan dem.
Cymbals “This City”(från The Age Of Fracture, 2014)
När du vill att musik ska vara rolig att lyssna på. Och inte som allt annat.
Mideau “Way With Words”(från Way With Words EP, 2013)
Duo från Salt Lake City som har bra hand med både melodier och ord.
Amy Ray “Duane Allman”(från Goodnight Tender, 2014)
Amy Ray hade under många år folkrockduon Indigo Girls tillsammans med Emily Saliers. På hyllningen till legenden Duane Allman medverkar Susan Tedeschi från Tedeschi-Trucks Band. Och jag skulle kunna tänka mig att det är Derek Trucks som spelar slide, även om det inte omnämns någonstans.
Menace Beach “Fortune Teller”(från Low Talker EP, 2014)
Psych-rock från Leeds med distad sång och skeva gitarrer. Tokbra förstås.
Eleanor Friedberger “Children Of The Revolution”(från Under The Covers, 2014)
Skivbolaget Frenchkiss Records lät flera av sina artister spela in valfria covers som nu släppts på ett album. Förutom en slagkraftig T.Rex-cover från Friedberger återfinns även Drowners, Dead Gaze, Tripwires och Crocodiles.
Sophie Ellis-Bextor “Young Blood”(från Wanderlust, 2014)
Vacker som en dag, sångröst som en stjärnklar natt. Och ett album producerat och delskrivet av Ed Harcourt.
Youth Lagoon “Worms”(från The Space Project, 2014)
Lefse Records har sammanställt ett album med inspelningar som olika artister har gjort av ljud från rymden. Trevor Powers skapade “Worms” av elektromagnetiska impulser som översatts till ljud. Fråga mig inte hur det går till.
Snowbird “Bears On My Trail”(från Moon, 2014)
Ny drömpopduo vars ena halva heter Simon Raymonde från Cocteau Twins.
Warpaint “Feeling Alright”(från Warpaint, 2014)
Trummisen Stella Mozgawa och basisten Jenny Lee Lindberg får psykedelia att möta R&B.
Lo-Fang “Look Away”(från kommande albumet Blue Film, 2014)
Los Angeles-producenten och klassiskt skolade musikern Matthew Hemerlein är en artist som 4AD tror stenhårt på inför 2014 då han släpper sitt debutalbum i februari. “Look Away” är en låt med flera ansikten: den börjar som trummaskinsindie, går sedan över singer/songwriterpop mot en lite lugnare avslutning med cellos.
Rufus Wainwright “Me And Liza”(från kommande albumet Vibrate: The Best Of Rufus Wainwright, 2014)
Ny låt bland alla andra favoriter på nya samlingen. Eller ännu en hermelin bland hermelinerna, om man så vill.
Wayne Marshall “On The Corner”(från Tru Colors, 2014)
Lite reggaegung mitt i vintern, med textvinkningar till R.E.M.‘s “Losing My Religion”(!).
YACHT “Plastic Soul”(singel, 2014)
Mer digital än plastig soul.
Architecture In Helsinki “Dream A Little Crazy”(från kommande albumet Now + 4EVA, 2014)
Andra singeln från australiensarnas kommande album var mer bubblegum än man kunde ana.
The Black Lips “Boys In The Woods”(från kommande albumet Underneath The Rainbow, 2014)
Medhjälpare i studion: Patrick Carney från The Black Keys. Bluesig garagerock utlovas.
Elizabeth Rose “Out Of Step”(från Elizabeth Rose, 2014)
Electrosoul från Sydney.
Johnny Cash “She Used To Love Me A Lot”(från kommande albumet Out Among The Stars, 2014)
Otroligt hur ett album kan bara glömmas bort under 30 års tid. Out Among The Stars spelades in i två omgångar, 1981 och 1984, och skrinlades sedan fram tills Cashs son John Carter Cash hittade det 2012 och beslutade sig för att det måste ges ut.
The New Mendicants “Cruel Annette”(från Into The Lime, 2014)
Norman Blake(Teenage Fanclub), Joe Pernice(Scud Mountain Boys, Pernice Brothers), Mike Belisky(The Sadies) i bästa Beatles/Jellyfish-form. I rest my case.
Alison Valentine “Curious”(singel, 2014)
Har du hört den om floristen som blev discodrottning? Alison Valentine jobbar med att skapa blomsterarrangemang och kreationer åt de stora modehusen i New York, som Hermes, Yoko Ono och Oscar De La Renta. Hon skapar också autentisk analogdisco producerad av Chrome Canyon.
Drowners “Well, People Will Talk”(från Drowners, 2014)
Är det något folk kommer att prata om så är det briljansen i Drowners popmusik.
Kyla La Grange “Cut Your Teeth”(från kommande albumet Cut Your Teeth, 2014)
Stjärnskott som kan mäta sig med en viss danspop-drottning här längre ner i listan…
Damien Jurado “Silver Joy”(från Brothers And Sisters Of The Ethereal Son, 2014)
Helakustisk pärla från Seattles finest. Richard Swift producerade både förra albumet Maraqopa och det nya.
Hannah Boleyn “Cemetary”(singel, 2014)
“Inspirationen till mitt låtskrivande kommer från urvalet av idiotiska karlar som jag dejtat.” Bara det citatet är en anledning att älska den här Londontjejen med en själfull röst och vass tunga.
Supermodel “Fly By Night”(från Rimu & Roses, 2014)
Folk, latino, pop, tjejsång, killsång. Rena karusellen på nyazeeländarnas album Rimu & Roses, som mixats av tyska producenten Reinhold Mack som är känd för sitt arbete med bl.a. Queen och The Rolling Stones.
S. Carey “Fire-scene”(från kommande albumet Range Of Light, 2014)
Ny kärlek för Bon Iver-fans.
Tokyo Police Club “Hot Tonight”(från kommande albumet Forcefield, 2014)
Kanske poppigaste låten på hela denna lista. Går på repeat.
Cherry Glazerr “Haxel Princess”(från Haxel Princess, 2014)
Låtarnas genomsnittslängd på L.A.-trions debut är dryga två minuter, och aktar man sig inte kan man åka på en fläskläpp. Givetvis finns albumet även på rosa vinyl.
Doug Tuttle “With Us Soon”(från Doug Tuttle, 2014)
F.d. gitarrist i psykedeliska New Hampshire-bandet MMOSS som släppt solodebut präglad av Jonathan Wilsons västkustsound. Jag nämner gärna även The Olivia Tremor Control och Rain Parade.
Paolo Nutini “Scream(Funk My Life Up)”(från kommande albumet Caustic Love, 2014)
Det skotska underbarnet med den själfulla stämman.
Kylie Minogue “Into The Blue”(från kommande albumet Kiss Me Once, 2014)
Drottningen av danspop är tillbaka.
The Khanz “Deerhunter”(singel, 2014)
Dryper av hookar, dryper av skev humor.
David Crosby “What’s Broken”(från Croz, 2014)
Legenden har inte släppt ett album på 20 år. I den takten lär detta tveklöst vara hans sista. Med hedern i behåll.
Alcest “La Nuit Marche Avec Moi”(från Shelter, 2014)
Franska Alcest har ett förflutet inom Black Metal, men har hittat rätt i shoegazen.
Moderat “Last Time”(singel, 2014)
Tidigare endast tillgänglig som bonusspår på deluxeutgåvan av berlinarnas fjolårsalbum II.
Johnny Stimson “So. Good.”(singel, 2014)
Tänk Elton Johns “Bennie & The Jets” framförd av James Blake. Så. Bra.
Joan As Policewoman “Holy City”(från kommande albumet The Classic, 2014)
Uptemponummer inspirerat av ett besök vid Klagomuren i Jerusalem.
Moto Boy “Someday”(från kommande albumet Keep Your Darkness Secret, 2014)
En av Sveriges mest unika röster har ny singel ute och album på gång.
BANKS “Brain”(singel, 2014)
Jillian Banks bara fortsätter att släppa electrosoulsinglar av rang.
Foxes “Let Go For Tonight”(från kommande albumet Glorious, 2014)
Samtidigt som en av de mest hajpade akterna nu släpper singeln “Let Go For Tonight” meddelar hon att debutalbumet skjuts fram från mars till maj på grund av att det ska samsläppas överallt.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 05
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 05
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 05
Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)
songsforwhoever.com 