Lyssna på Spotify: Nick Drake “Northern sky”
Nick Drake är en av dom där artisterna som klassas som Kult, dvs hade ingen större framgång under sin aktiva tid men har blivit hyllad och uppskattad av nya generationer år efter år. I den klubben finns även exempelvis Big Star, Scott Walker och Orange Juice.

Med vissa låtar är det svårt att sätta fingret på vad som gör den så bra. Är det texten? Rösten? Arrangemanget? Melodin? Vackra ”Northern sky” är i alla fall den av Nick Drakes låtar som har gjort starkast intryck på mig, tydligen likaså hos filmproducenternas musikansvariga eftersom låten används flitigt som soundtrack.

Lyssna på Spotify: David Bowie “Queen bitch”
Vet inte om detta kan kallas rock’n’roll-HBT-anthem, Bowie kan lika gärna driva med hela företeelsen som att hylla den. Glimten i ögat har den i alla fall. När han sjunger om någons “bibbety-bobbety-hat” och att “I can do better than that” är det svårt att hålla sig för skratt, men han syftar förstås på transornas försök att bräcka varandra med den mest extrema utstyrseln.

Mick Ronson’s krispiga gitarr gör låten till en riktig stänkare, och precis som med alla Bowie’s tidiga album var produktionen oklanderlig. Låten hamnade så småningom även som b-sida på “Rebel rebel”-singeln.

Lyssna på Spotify: Mylo vs. Miami Sound Machine “Doctor pressure”
Mash-up är det roligaste som hänt de sista åren vad gäller att återanvända musik. I alla tider har det förekommit i olika former, framför allt bland discjockeys, men efter millennieskiftet drog det igång ordentligt med belgiska Soulwax’s 2manyDJs-projekt. “Doctor pressure” är skapad av mash-up-duon Phil n’Dog.

Jag är inget fan av Gloria Estefan på något sätt, men man kan inte säga annat än att Miami Sound Machine’s “Dr Beat” smälter ihop med Mylo’s “Drop the pressure” helt perfekt. Mylo är ett alias för skotten Myles MacInnes, som satt hemma och gjorde musik på sin dator och sedan gav ut albumet “Destroy rock’n’roll” 2004. Där har han i låten “In my arms” själv gjort en typ av mash-up av synt-riffet från Kim Carnes’ “Bette Davis’ eyes” och Boy Meets Girl’s “Waiting for a star to fall”.

“Doctor pressure” har varit ruskigt populär på klubbar och bland DJ:s världen över och det är lätt att förstå varför. Mylo’s taktfasta beats får ordentlig fart och soulkänsla av Estefan’s sång. Versionen som finns tillgänglig på Spotify har i sann Tipper Gore-anda dämpat ner Mylo’s “…motherfucker’s gonna drop the pressure…”, men det kan man ha överseende med. Inte mycket får mig att dansa, men slå igång den här och någon måste göra plats för en tvåmetersdrasut på golvet.

Lyssna på Spotify: Billy Bragg “Greetings to the new brunette”
Frågan är om det finns en mer brittisk kärlekssång från en olycklig man än den här? Efter att ha bott i England en period så faller alla bitarna på plats, med sångens berättare som hänger på puben och bara bryr sig om nästa pint. Och Shirley som inte bryr sig om det ett dugg utan blickar ut mot omvärlden.

Billy Bragg kan man älska för antingen hans politiska sida à la “There is a power in a union” eller för hans romantiska sida à la “The only one”. Jag fullkomligt älskar honom för det senare, vilket är var “Greetings from a new brunette” faller in.

I en tidlös produktion kan man inte tro att den här låten gavs ut samma år som Falco’s “Rock me Amadeus” och Samantha Fox “Touch me”, men det är tyvärr sant. Eller hur man nu ska se på saken, för dom andras skull.

Den kvinnliga sångrösten vi hör mot slutet av låten är Kirsty MacColl’s, hon som gjorde en hit 1984 av Bragg’s “A new England”.

Lyssna på Spotify: JJ Grey & Mofro “Orange blossoms”
Som någon uttryckte det: det går inte att skriva en rad om JJ Grey & Mofro utan att använda benämningen ”swamp” för den musik dom spelar. Creedence Clearwater Revival, Lynyrd Skynyrd, Otis Redding, Howlin’ Wolf, allt nedslängt i en outsinlig mustig gryta att ösa ur.

”Orange blossoms” är titelspåret från bandets fjärde album(de första under enbart namnet Mofro), och dom verkar bara bli bättre med åren. John Grey besitter en av världens mest perfekt utnyttjade sångröster för ändamålet, dom väl avvägda klibbiga gitarrerna, och dessutom en rytmsektion som agerar distinkt efter varje låts förutsättningar.

För att få i sig av hela deras meny måste man kolla in samtliga fem album hittills, där den ena delikatessen efter den andra serveras. Ibland rockigt, ibland souligt, ibland bluesigt. Men alltid med rätt kryddning. Please enjoy.

Lyssna på Spotify: XTC “The mayor of Simpleton”
Hur dum får man vara egentligen? Ja hur dum som helst egentligen, enligt Andy Partridge, bara man vet att man älskar sin nästa; han vet inte mycket, men han vet att du alltid kommer att hålla värmen i hans famn.

Det ironiska med detta är förstås att borgmästaren i “Simpleton” inte hade haft en chans att skaka fram alla dessa briljanta formuleringar för att beskriva hur dum han är, om det nu inte hade varit en av världens smartaste låtskrivare som stod bakom. Jag ska inte ljuga, jag är hur jävig som helst när det gäller XTC, jag har allt dom gjort inkl ett par boxar med rariteter, och dom skulle kunna fylla ut Track of the day för ett helt kvartal med sina smarta och trallvänliga alster.

För att ens komma nära en beskrivning av mitt beroende av XTC måste jag citera David Yazbek som skrivit liner notes till tribut-albumet “A testemonial dinner” 1995:

“None of us just like XTC – we’ve developed a hunger for the nourishing music they’ve made for almost twenty years. If you are an XTC fan, you already know what I’m talking about. If you bought this album because you’re a fan of one of the participating artists or because you heard a track you liked on the radio, then welcome to a brave new world. The XTC oeuvre is a catalogue of genius, and you’re just getting acquainted with it. I envy you.”

Om det är din tur nu så kan jag bara gratulera.

Lyssna på Spotify: Charles Bradley “The World(Is going up in flames)”
Om man är 63 år så är det klart att man ska få skivdebutera. I alla fall om man sjunger som Otis Redding. Eller varför inte Bobby ”Blue” Bland.

Charles Bradley hade en tuff uppväxt i Brooklyn och bodde som barn i perioder på gatan, men fick efter att ha sett James Brown på Apollo 1962 en livsgnista och fick sedan som vuxen jobb i Maine via ett statligt åtgärdsprogram för familjer som har det svårt. Där lärde han upp sig till kock och kunde därefter på sin lediga tid sjunga och uppträda i olika former, inte sällan som James Brown-imitatör.

”The World(Is going up in flames)” är baserad på hans eget kämpiga liv och en händelse då hans bror blev mördad av hans brorson. Man måste nästan kolla en gång extra på årtalet när skivan är inspelad, soundet är snudd på autentisk Southern Soul från sent 60-tal.

Lyssna på Spotify: Jackie Brenston and his Delta Cats “Rocket 88”
Vilken var den första rock’n’roll-skivan? Fråga inte mig, inte vet jag. Men “Rocket 88” är en het kandidat enligt många, och i så fall spöar den Bill Haley’s “Rock around the clock” med hela fyra år. Allt detta tack vare en trasig förstärkare, om man ska tro på sägnen. Denna tolvtaktare var en hyllning till senaste Oldsmobile-modellen “Rocket 88”, och inspelningen arrangerades av ingen mindre än Ike Turner som också sitter bakom pianot.

Verkligen uppfriskande med lite antik bluesrock ibland, så jag har ett gott råd: skruva upp volymen, starta motorn, fäll ner soft-top:en och gasa ut på en landsväg nära dig.

Lyssna på Spotify: Black Joe Lewis & The Honeybears “You been lyin'”
Shit, vilket ös! På debuten “Tell ’em what your name is!” från 2009 framstod Black Joe Lewis som en James Brown för 2000-talet med sin garage-soul. På nya skivan “Scandalous” skiftar stilarna fortfarande tvärt mellan soul, rock och blues.

Joe Lewis började inte spela gitarr förrän han var 20 år, men man får säga att han klarat sig bra ändå. “You been lyin'” är Led Zeppelin-gospel i Wilson Pickett-miljö, och är ett uptemponummer liksom de flesta låtarna på skivan. Fullt ös, medvetslös!

Sök bara efter den nystartade sidan: Track of the day – Låtarna du inte visste att du behövde höra och tryck på Gilla-knappen så får du automatiskt varje dags Track of the day serverad på FB! Varmt välkommen!