Sammanfattning av veckans lista: lite norskt, lite australiskt, några grymma indiepoplåtar, några akustiska folksånger, ett par reggaespår från oväntat håll. Dessutom ett par otroliga coverversioner av låtar ursprungligen gjorda av Whitney Houston och Björk. Missa heller inte 17-årige supertalangen Ben Turcotte!
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 31
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 31
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 31
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Tedeschi Trucks Band “Part Of Me”(från kommande albumet Made Up Mind, 2013)
Susan Tedeschis röst. Derek Trucks gitarr. Himmelriket för alla älskare av blåögd Southern Soul.
Summer Aviation “I Believe In Sunshine”(från Elevator, 2013)
Debut-EP från ny “sun-fuzz”-duo från Seattle, enligt egen utsago influerade av Carpenters och My Bloody Valentine. Säger allt egentligen.
Babyshambles “Nothing Comes To Nothing”(från kommande albumet , 2013)
Pete Doherty må vara ett knarkande odjur och en av tidernas värsta rockslynglar, men jädrar vilken återkomst det här kan bli.
The Strypes “What A Shame”(singel, 2013)
Irländska garagekvartetten fortsätter att ge ut ösiga singlar.
Ben Turcotte “Obsessing Over Stars”(från In These Notes, 2013)
Snubben är 17 år. Jag upprepar: 17 år. Supertalangen från en småstad i Kanada har via några Youtube-videos lyckats hitta en publik, och debutalbumet visar att den kommer att växa i antal. Till stora delar akustisk indiefolk liknande Sam Amidon med textur som mer tyglade Jeff Buckley– eller M. Ward-nummer.
Musiq Soulchild & Syleena Johnson “Feel The Fire”(från kommande albumet 9INE, 2013)
Så två framstående artister normalt förknippade med neo-soul har gjort ett reggaealbum? Första singeln är helt okej, men jag är på min vakt inför kommande fullängdaren.
Andrew Cedermark “Memories, Ah!”(från Home Life, 2013)
Till avdelningen för aviga singer/songwriters kan vi sortera in den före detta Titus Andronicus-gitarristen.
Midnight Juggernauts “Ballad Of The War Machine”(från Uncanny Valley, 2013)
Bara den sovjetiska Röda Armén-videon(där medlemmarna ser ut som pårökta hippies på maskerad) till den här låten är mödan värd, och efter att man hört låten vill man höra mer. Australisk drömpop med inslag av Röyksopp och Air.
Laki Mera ”Sweet Warm Dance”(från Turn All Memory To White Noise, 2013)
Från ena hållet kom tweepopen. Från andra kom folktronican. De bådas vägar möttes i Glasgow. Tycke uppstod. Laki Mera uppstod också.
Annie “Ralph Macchio”(från A&R EP, 2013)
Drottningen av norsk elektropop håller färgen. Och är Karate Kid-nostalgisk.
Erlend Øye “La Prima Estate”(singel, 2013)
Ena halvan av Bergens stoltheter Kings Of Convenience är inte främmande för någon musikstil alls, egentligen. Så varför skulle man vara förvånad över italiensk schlagerdisco?
The Naked And Famous ”Hearts Like Ours”(från kommande albumet In Rolling Waves, 2013)
Finaste syntrocken kommer från Nya Zeeland.
Cloud Control ”Scar”(från kommande albumet Dream Cave, 2013)
Dom kommer från Australien, men bor i England. ”Scar” samlar de stora namnen under ett tak: The Doors-orgel, McCartney-gitarr, The Zombies-körer.
Everton Chambers “Link Me”(från Walk In Peace, 2013)
80-talets roots- och dancehallfavoriter á la Cocoa Tea och Barrington Levy lyser igenom ordentligt. Till råga på allt inspelad i Stockholm!
Half Moon Run “She Wants To Know”(från Dark Eyes, 2013)
Indiebandet från Montreal har varit förband till Mumford & Sons, Of Monsters And Men och Metric och är på väg att göra sig ett allt större namn.
AlunaGeorge ”Body Music”(från Body Music, 2013)
I min halvljumma recension av Body Music häromdagen skrev jag bl.a. att ”I vissa låtar reduceras Aluna Francis till som bäst en icke svärande Lily Allen, fast utan något egentligt bett.” och att ”AlunaGeorge skulle ha hållit sig till singelsläpp, då de gör sig bäst i små doser istället för en stor jämntjock massa.”. Men jag skrev också ”det undersköna titelspåret”. Varför hör du här.
The Polyphonic Spree ”You Don’t Know Me”(från kommande albumet Yes, It’s True, 2013)
Hippiekollektivet från Dallas kommer snart med sitt femte album av psykedelisk och solig pop.
Georgi Kay “Jóga”(från In My Mind EP, 2013)
För de stora massorna kanske mest känd som rösten i Axwells “In My Mind”, som faktiskt är den nyazeeländska sångerskans låt. Med sin personliga röst sticker hon ut från mängden, och när hon gör en så här fin version av min favoritlåt av Björk, ja, då är mitt hjärta hennes.
Little Anchor “If I Wanted To”(från Floating Bridges, 2013)
Vadå? Räcker inte en och en halv minuts supertrallvänlig pop? Men så spela “If I Wanted To” en gång till då.
Friends “The Way”(singel, 2013)
Förra året förvånade Brooklynbandet alla genom att sjunga “Va fan gör du din jävla fitta” i refrängen på en av låtarna från Manifest!. Nu förvånar de med en powerballad liksom Maria McKee klev ur sin trygghetszon med “Show Me Heaven”. Men bra är det.
Superchunk “Me & You & Jackie Mittoo”(från kommande albumet I Hate Music, 2013)
Titeln på albumet må låta lite neggo, för när jag hör den här superduperkaramellen från powerpop-veteranerna kan jag inte annat än älska musik.
The Vaccines “Melody Calling”(från Melody Calling EP, 2013)
Pop. Enkel. Effektiv. Som den skall vara.
Skylark Song “The Last Place You Said Goodbye”(singel, 2013)
Första officiella släppet från helakustiska duon från Newcastle som satsar helhjärtat på traditionell brittisk folk med tvåstämmig sång.
Luna Green “Goblin’s Song”(singel, 2013)
När vi ändå är inne på folk. Feist-reinkarnationen av Nick Drake. Och är det någon fler än jag som får Kents “Kräm” i skallen efter första strofen?
Dan Israel “Ain’t Gonna Let The World”(från Live On, 2013)
Samtidigt som Minneapolisartisten Dan Israel släpper ett helt nytt album släpper han också en dubbel-CD(som lustigt nog också inkluderar ett par låtar från Live On) där han sammanfattar sin 22-åriga karriär. Kanske ett tecken på hans insikt om hur okänd han är, men den som gillar Americana i stil med Tom Pettys senaste 25 år, Paul Westerbergs soloår eller Freedy Johnston bör kolla in det här. Låtskriveri av den högsta skolan.
Drenge “Backwaters”(singel, 2013)
Två bröder från Sheffield. Allt som behövs för att göra stoner-rock med de rätta riffen.
David Kilgour & The Heavy Eights “Christopher Columbus”(singel, 2013)
Jangle-Americana från den nyazeeländske The Clean-gitarristen.
Beck “I Won’t Be Long”(singel, 2013)
Jag tar ogärna med 10-minuterslåtar i listan. Sån tur att Beck har halverat “I Won’t Be Long” till drygt fem istället.
Andreya Triana “Song For A Friend”(singel, 2013)
Har du en närstående som behöver dig? Någon i din närhet som inte mår så bra? Om du inte kan hjälpa till på något annat sätt, spela då Brighton-baserade sångerskan Andreya Trianas “Song For A Friend”. Kanske är det den bästa hjälp som går att ge.
Papa “Put Me To Work”(från kommande albumet Tender Madness, 2013)
Stadiumindie när den är som postpunkigast. Debutalbum på gång, liksom en turné med ett annat stadiumindieband från L.A. och från förra veckan: Cold War Kids.
Avaberée “Running Out”(singel, 2013)
Brisbane gav oss inte enbart The Go-Betweens, utan också tjejtrion Avaberée. Inga likheter i övrigt, eftersom tjejerna kör en stämsångsvariant av den keyboardpop Kim Wilde ägnade sig åt för sisådär 30 år sedan.
Scott Matthew “I Wanna Dance With Somebody”(från kommande albumet Unlearned, 2013)
Australiensaren Scott Matthew är kanske mest känd(eller också inte) för sina bidrag till soundtracket till kontroversiella filmen Shortbus. Hans hjärta klappar starkt för ballader, och den här bedårande Whitney Houston-covern är en av de som ingår på albumet Unlearned där även Bee Gees och Neil Young tolkas.
Jungle “Platoon”(singel, 2013)
Ingen vet något. De visar sig knappt. Ingen har lyckats ta reda på något. Mer än att dom kommer från London. Men det räcker. Så pass bra är det här.
The Vitamins “Keys To The Limousine”(singel, 2013)
Ännu ett av dessa The Black Keys-imiterande garagebluesrockband från England. Hur bär de sig åt? För det är ju bra.
Gentleman “Road Of Life”(från New Day Dawn, 2013)
Hmm, reggae från Köln säger du? Ja, faktiskt. Även om man heter Tilmann Otto kan man göra helt okej rootsreggae.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 31
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 31
Jag har tidigare jämfört “Valborg” med Kents “Sverige”, och med flertalet klipp från filmen Känn Ingen Sorg blir en vacker sång ännu vackrare i låtens video. Många är vi som med lätthet anknyter till textraden “Vill du ha en idiot, lägg din hand i min”.
Lyssna på Spotify: AlunaGeorge Body Music
Lyssna på rara.com: AlunaGeorge Body Music
Recension skriven på uppdrag av Kulturbloggen:
När jag var liten hade jag, precis som mina egna barn idag, en julkalender med 24 st paket att öppna dagligen fram till julafton. Hela december månad var en uppbyggnad av förhoppningar och förväntningar som kulminerade på själva julafton. Den tjugofjärde sade det sedan bara “Pang!”, och så var allt över. Uppskattningen av de klappar som utdelades av tomten blev på något sätt inte samma som de där små dagliga paketen, även om det som stod högst upp på önskelistan ibland faktiskt fanns inuti.
Nu för tiden, när alla och envar kan ge ut sin musik lite hur och när som helst, känns det ibland som de där decembermånaderna i min barndom. Brittiska überhajpade elektroduon AlunaGeorge har själva bidragit till en liknande mytbildning kring sig genom några vassa singlar under ett par års lopp, vilket världens medvetna musikskribenter hakat på och trissat upp till än högre förväntningar. Ingen frisk människa kan värja sig mot det pandemiska riffet i “Attracting Flies” eller de förställda rösterna i “Your Drums, Your Love”.
Med visst vemod konstaterar jag att Body Music är som min barndoms julaftnar. En genomlyssning är över och reaktionen låter inte vänta på sig. Det här var ju kul, men var det inte större än så här? Surret och ryktesspridningen är något som varje artist vill ha, men när det snurrar bortom all kontroll blir risken stor att man blir sin egen värsta fiende.
Missförstå mig rätt: här finns finfina housiga synt-R&B-spår som de tidigare singlarna samt “Bad Idea” och det undersköna titelspåret, men över ett helt album är det svårt att se skogen för alla träden. I vissa låtar reduceras Aluna Francis till som bäst en icke svärande Lily Allen, fast utan något egentligt bett. George Reid gör sitt bästa för att variera ljud och melodier, men med samma midtempo i nästan alla låtar blir det just tempo som saknas. Tempo och dynamik. Dock innehåller Body Music tillräckligt många minnesvärda ögonblick för att förtjäna ett medelbetyg.
AlunaGeorge skulle ha hållit sig till singelsläpp, då de gör sig bäst i små doser istället för en stor jämntjock massa.
Och for the record: jag hade många fina julaftnar som barn, med en Lego-brandstation och min första, livsförändrande freestyle som peakar.
Bästa spår: “Body Music”, “Bad Idea”, “Attracting Flies”
Ett gäng intressanta nya singlar från I Break Horses, Elvis Costello & The Roots, of Montreal, Over The Rhine, We Are Scientists och Glasvegas. Lägg till det drömpop, country, folktronica, soul och reggae. Plus en hel del indiepop!
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 30
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 30
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
I Break Horses “Denial”(singel, 2013)
Drömpopen i nya singeln från Stockholmsduon är rena popdrömmen.
Elvis Costello & The Roots “Walk Us Uptown”(från kommande albumet Wise Up Ghost, 2013)
Årets intressantaste samarbete blir inte mindre intressant när man hör första låten som släpptes i måndags. Dyker Declan MacManus upp som gubben i lådan när The Roots spelar på Way Out West?
Poplöst “Vita Snittet”(singel, 2013)
Den som saknat hur svensk indie lät på 90-talet behöver inte längre sörja.
Alela Diane “About Farewell”(från About Farewell, 2013)
Portland-folksångerskans fjärde album är djupt präglat av skilsmässan från gitarristen Tom Bevitori, och känslorna ligger blottlagda utanpå henne i det sorgliga titelspåret.
Dr. Dog “The Truth”(från kommande albumet B-Room, 2013)
Philadelphias mest skruvade neo-psykedeliaband kan bli lite för flamsiga för sitt eget bästa, men nya singeln är en strålande soulballad.
B. Thompson “All Night Long”(från Evolution, 2013)
Han är kusin till bröderna Troutman i legendariska funkbandet Zapp, och blandar själv deras elektroniska funk med dagens neo-soul till rejält dansant sväng.
Brendan Benson “Red, White And Blues”(singel, 2013)
Popsnidaren och The Raconteurs-gitarristen från Detroit fortsätter att släppa strölåtar, nästan månatligen.
Johnny Borrell “Pan-European Supermodel Song(Oh! Gina)”(från Borrell 1, 2013)
Jag var aldrig något fan av hans hajpade Razorlight, men är det 10-talets brittiska Randy Newman vi hör?
Air Marshal Landing “Me And My Friends”(från You Used To Be Me, 2013)
Kanadensisk poptrio med stort P3 inskrivet i pannorna.
Pawws “Slow Love”(singel, 2013)
Lucy Taylor från London gjorde sitt livs första livespelning i tisdags, en vecka efter att hennes livs första singel “Time To Say Goodbye” kom ut. B-sidan “Slow Love” lade hon ut för streaming redan för över ett halvår sedan, men eftersom den inte blivit den världshit den borde ha blivit tar vi den så alla förstår vad ni missat. Electropoprefrängen som Robyn glömde i fjol på Body Talk-trilogin.
yOya “I’ll Be The Fire”(från Go North EP, 2013)
Folktronicaduo från L.A. Och ja, små bokstäver med det stora o:et är sättet på vilket de vill stava namnet.
Major Leagues “Endless Drain”(singel, 2013)
Solskenspop #1.
Beach Vacation “Washington Weather”(från Maritime EP, 2013)
Solskenspop #2.
Grant Hart “Morningstar”(från The Argument, 2013)
Punk. Pop. Legend. Hüsker Dü. Husker du?
Muzart “The Party After”(från Muzart, 2013)
Funkigt soundtrack till efterfesten.
Cool Ghouls “In The Morning”(från Cool Ghouls, 2013)
The sound of San Francisco. Från 1967 till evigheten. För den som saknar Caesar’s Palace eller Count Five.
Scott & Charlene’s Wedding “Lesbian Wife”(från Any Port In A Storm, 2013)
80-talets mest berömda Romeo-och-Julia-saga var den om Jason Donovans och Kylie Minogues rollfigurer Scott och Charlene i den australiska monstersåpan Neighbours. Lika vingligt som deras förhållande var, lika vingligt sjunger deras landsman, och numera New York-bon, Craig Dermody, som döpt sitt band efter det mest berömda avsnittet i nämnda TV-series historia. För fans av The Feelies, Green On Red och The Television Personalities.
Brinsley Forde “Baby I Love You Now”(från kommande albumet Urban Jungle, 2013)
En gång sångare i brittiska Aswad, ni vet, dom med “Don’t Turn Around”. Efter avhoppet från bandet 1996 har han bott i lugn och ro på Kanarieöarna. Nu har han till slut gjort sitt första soloalbum, inspelat i Holland. Bland körande gäster finns David Hinds från Steel Pulse. Klassisk reggae. Reggaeklassiker?
Glasvegas “If”(från kommande albumet Later…When The TV Turns To Static, 2013)
Äntligen samma styrka som på debuten. Och jag faller pladask för den oskyldiga lilla flörten med Talking Heads “Road To Nowhere”.
Fryars “Cool Like Me”(singel, 2013)
22-årige Londonbon Ben Garrett är verkligen ett hett namn, eller rättare sagt, hans alias Fryars är. Sajnad av Warner Music, och bevisligen kompetent på flera sätt med tanke på att förra singeln “On Your Own” var en känslosam tårdrypare till ballad, och “Cool Like Me” istället är en uppdatering av Phoenix dansanta sidor.
Richard Buckner “When You Tell Me How It Is”(från kommande albumet Surrounded, 2013)
En Richard Buckner-låt är omisskännlig: hans melankoliska röst går nästan alltid ner i slutet av varje sjungen strof.
Chvrches “Gun”(från kommande albumet The Bones Of What You Believe, 2013)
Mina fingrar envisas med att skriva u istället för v när jag ska stava de omskrivna skotska syntpopparnas namn.
Divine Fits “Ain’t That The Way/Chained To Love”(singel, 2013)
Dubbla A-sidor när de erfarna indieherrarna med Britt Daniel i spetsen släpper nytt.
of Montreal “Fugitive Air”(från kommande albumet lousy with sylvianbriar, 2013)
Kevin Barnes har under inspelningarna av tolfte albumet haft Grateful Dead och Neil Young i tankarna samt Kanye West, Solange och Baby Spice(!) i studion.
Télépopmusik feat. Betty Black “Fever”(singel, 2013)
Världen är inte bortskämd med ny musik från den franska duon, men nu har dom efter fyra års tystnad släppt en electrosoulsingel med New York-sångerskan Betty Black.
The Julie Ruin “Oh Come On”(från kommande albumet Run Fast, 2013)
Bikini Kill/Le Tigre-sångerskan Kathleen Hanna går på som Poly Styrene i fluffig förpackning i sitt nya band.
Tim O’Reagan, Jim Boquist & Paul Westerberg “Cozy”(från Songs For Slim, 2013)
För ett och ett halvt år sedan fick f.d. The Replacements-gitarristen Slim Dunlap en stroke och behöver sedan dess dygnet-runt-vård, vilket inte täcks av någon försäkring. Ett helt koppel med Americana-artister har spelat in hans låtar och auktionerat ut 7″-singlar, men också släppt dem för streaming så att pengarna strömmar in. Gå in och köp skivorna på sajten Songs for Slim.
Elli Ingram “Mad Love”(från Sober EP, 2013)
Blond, talangfull R&B-sångerska och låtskriverska från London.
Royal Forest “John Denver”(från Spillway, 2013)
Texasbandet har gjort sig kända för sina galna inspelningar på udda platser som i en u-båt från andra världskriget eller ute bland öknens sanddyner. “John Denver”, vars titel delas med namnet på singer/songwritern som dog i en flygkrasch, har spelats in i en enmotorig Cessna uppe i luften ovanför hemstaden Austin. Melodisk neo-psykedelia i dess ädlaste Spoon-form.
Lissie “Further Away(Romance Police)”(från kommande albumet Back To Forever, 2013)
Hon har öppnat konserter för Lenny Kravitz, Ray Lamontagne och Tom Petty. Hon har gästat på album med Robbie Williams och Snow Patrol. Hon har hörts i tusen och en amerikansk TV-serie. Hon har förutom sitt eget material även spelat in populära covers på Fleetwood Mac, Led Zeppelin och Lady Gaga. Hon är det närmaste en popstjärna man kan komma som indiefolkmusiker. Och jag tycker att hon i den här låten har något gemensamt med Stevie Nicks.
Tired Pony “All Things At Once”(från kommande albumet The Ghost Of The Mountain, 2013)
Snow Patrols Gary Lightbody och R.E.M.:s Peter Buck och Scott McCaughey travar vidare med sitt Tired Pony.
Highs “Summer Dress”(från Highs EP, 2013)
Torontokvintetten Highs har släppt sin debut-EP med fyra låtar. “Summer Dress” inleds med ett smittsamt riff, innehåller en hel del slagverk och inte minst: en popdänga.
Luke Haines “Rock And Roll Animals”(från kommande albumet Rock And Roll Animals, 2013)
En fabel om tre djurvänner som tillsammans kämpar mot en elak, anskrämlig fågel. Inget konstigt alls, bara ett nytt konceptalbum från Luke Haines.
Summer Camp “Fresh”(från kommande albumet Summer Camp, 2013)
Så snyggt, så välproducerat, så tillbakalutat.
Over The Rhine “Sacred Ground”(från kommande albumet Meet Me At The Edge Of The World, 2013)
Som man kan komma på hur mycket man saknar Karin Bergquists röst ibland. Bästa albumet hittills, Ohio, var en dubbel. Kommande är en dubbel. Ser ni vart det bär hän…?
We Are Scientists “Something About You/Let Me Win”(singel, 2013)
Med tanke på trenden med dubbla A-sidor nu för tiden är det tur att åtminstone vissa har två bra låtar också.
Guy Clark “My Favorite Picture Of You”(från My Favorite Picture Of You, 2013)
Vi ska avsluta på känslosamt vis. Countrylegenden Guy Clarks fru Susanna gick förra året bort i cancer. Albumet som nu kommit ut är en hyllning till hennes minne, och titellåten har en historia: det polaroidfoto Clark håller upp föreställer henne 1970 efter att hon kommit hem och upptäckt honom tillsammans Townes Van Zandt dyngraka under ett fylleslag. När hon rasande rusat ut hade han den osedvanliga tajmingen och goda smaken att ta ett foto av henne. Men så blev det både hans favoritfoto och ett album. Ett fotoalbum, om man så vill.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 30
Lyssna på rara.com: Let’s Active “Blue Line”
Den tråkiga nyheten har just kommit om Faye Hunters(i mitten på fotot ovan) död i lördags, i vad som tros vara ett självmord efter fler år av depressioner och psykisk ohälsa.
Hunter var basist och sångerska i kultfavoriterna och janglepophjältarna Let’s Active, ledda av Mitch Easter med hans föräldrars garage i Winston-Salem, North Carolina, som utgångspunkt. Tillsammans med R.E.M.(vars sound var starkt influerat av Let’s Active tack vare att Easter producerade deras första skivor) och The dB’s var bandet stora på collegeradion och fick en mindre hit med den pandemiskt smittsamma “Every Word Means No” 1983 från debut-EP:n Afoot. Redan vid inspelningarna av bandets andra LP Big Plans For Everybody hade Hunter hoppat av bandet, men bidrog som studiomusiker på några av låtarna.
Precis som det framgår av gullet med hundvalpen i videon nedan till “Every Word Means No” handlade trion inte om arroganta personligheter för coola för sitt eget bästa. Snarare satt coolheten i Easters eyeliner, trummisen Sara Romwebers spretiga trollfrisyr och att gå mot strömmen med Beatles-pop mitt i en era då syntesizers var högsta mode.
Min egen tid som fan av Let’s Active föregicks av läsning om vilket geni Easter var och är, men när jag väl började köpa deras skivor slogs jag av hur väl han kompletterades av Hunter både med kompositioner och sång. Lägg till det ett melodiskt basspel som bidrog till låtarnas starka popkänsla.
En av mina absoluta favoriter med Let’s Active är hennes “Blue Line” som i många år bränts på olika bland-CD och legat bland mina stjärnmarkerade låtar.
Faye Hunter blev 59 år.
Nämn fyra saker som präglar veckans lista: Kanada, singer/songwriters, nu-disco och rockgudars återkomst. Som vanligt finns lite annat också: soul, Paisley Underground, folktronica, powerpop, alt-country. Ni vet.
Trevlig helg!
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 29
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 29
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Shawn Mrazek Lives! “Another World”(från Thought He Was Dead, 2013)
Förra veckan började och slutade vi i Vancouver. Och varför inte börja där igen? Trummisen Shawn Mrazek har spelat med indiepopband som The Doers och The Evaporators samt med Dan Bejar från Destroyer och The New Pornographers. Nu har han släppt en soloskiva, inte olik det han tidigare spelat. Hans trumspel och sound påminner faktiskt om Rik Menck(Velvet Crush/Matthew Sweet). Rackarns tjusigt omslag på skivan, dessutom.
Pet Shop Boys feat. Example “Thursday”(från Electric, 2013)
Producenten Stuart Price jämförde inspelningarna av Electric med sina intryck av Disco från 1986, och “Thursday” är ett praktexempel på vad han menar. Det gamla PSB likställt med det nya.
Kings Of Leon “Supersoaker”(från kommande albumet Mechanical Bull, 2013)
Tronar de på minnen från fornstora dar, eller kommer de att regera även med nya albumet?
Katarina Gunnerholm “Let Him Be Mine”(från England EP, 2013)
Sångerskan från Stockholm är bosatt i London där hon studerar låtskriveri på The Institute. Debut-EP:n släpptes härom veckan med fyra enormt starka akustiska indiefolkspår. På “Let Him Be Mine” körar vännen och mentorn Thea Gilmore, vars man Nigel Stonier har producerat.
The Burning Hell “Industrialists”(från Industrialists, 2013)
Förra sommaren satte altfolkrockarna från Newfoundland med Mathias Kom i spetsen nytt världsrekord i livespelningar i flest antal länder under 24 timmar. De tio länder de hann med var Tyskland, Holland, Belgien, Luxemburg, Frankrike, Schweiz, Liechtenstein, Österrike, Italien och Slovenien. Trots att de spelar “överallt från festivaler till barer till vardagsrum” har de inte planerat in Sverige ännu i år, men så flitiga som de är på sina turnéer är det förmodligen bara en tidsfråga. Rekommenderas till fans av Cracker, Giant Sand och Howe Gelb.
Justin Timberlake “Take Back The Night”(från kommande albumet The 20/20 Experience – 2 of 2, 2013)
Nya singeln från Timberlake är helt briljant soulpop som förtjänar att sönderlyssnas. Som Michael Jackson uttryckte det: sluta inte förrän du fått nog.
The Chills “Molten Gold”(singel, 2013)
Janglepoplegenden Martin Phillips från Dunedin, Nya Zeeland, fyllde 50 för ett par veckor sedan, och det firade han med att ge ut första The Chills-låten på 9 år.
The Mantles “Reason’s Run”(från Long Enough To Leave, 2013)
Paisley Underground-rock, lämpligt nog från San Francisco.
Siriusmo “Doctor Beak”(från Enthusiast, 2013)
Se dig i spegeln och säg att du inte blir nersmittad av alla blipp och blopp i “Doctor Beak”. Du kan inte.
Culture Reject “Talkin’ Easy”(från Forces EP, 2013)
Guelph, Ontario, den kanadensiska staden som en gång gav världen ständigt Scream-jagade Neve Campbell, är också säte för Michael O’Connell, mannen bakom Culture Reject. Han blandar Kent-plockade gitarrer med funkiga basgångar och får till en spännande och udda indie.
Express And Company “Montreal”(från Ontario, 2013)
Mer Ontario(goes without saying…). Äntligen!! Äntligen har Ryan Adams insomnade Whiskeytown fått värdiga efterträdare, om än lite folkigare. Och de finns i Kanada, i form av bandledaren Dylan Ireland med anhang. Jag tror att jag kommer att älska den här skivan lika mycket som Strangers Almanac. Express And Company är den felande länken mellan Whiskeytown och Mumford & Sons.
Gregory Alan Isakov “Saint Valentine”(från The Weatherman, 2013)
Ett av årets bästa singer/songwriter-album. Inte en dålig låt. Jämförs ofta med Bob Dylan, men i mina öron är det mer Paul Simon.
Grave With No Name “73”(från Whirlpool, 2013)
Lugn, det handlar inte om något risigt metalcoreband utan hjärta. Det handlar om ett Londonband med sinne för depprock och fina melodier, dekorerade med murrig, reverbdränkt sång.
Flying Ibex “In Our Time”(från Habits, 2013)
Jag hade Londonbandet i mina spellistor någon vecka men tog bort dem, eftersom jag inte först kände något speciellt. Sedan dök en låt upp av en slump och jag var direkt tvungen att forska fram vad jag lyssnade på. Tur det. Ska vi kalla dem för ett hippie-Vampire Weekend?
Truthful Justice “Liberation”(från Let There Be, 2013)
Den här typen av gospel har du aldrig hört. Det kan inte ens kallas gospel. Endast budskapet har något med saken att göra. Så brutalt funkigt, svängigt och njutbart att man är på vippen att bli frälst på riktigt. Sly & The Family Stone-gospel, kanske? Fast med inslag av Afro Beat och jazz.
Josh Pyke “Warm In Winter”(från The Beginning And The End Of Everything, 2013)
Inte för att jag längtar till vintern. Men det är inte mycket vinter över Sydneys briljante singer/songwriter Josh Pyke, som med sin dubblerade sång får till ett mjukt, sammetslent sound. Saker att hålla utkik efter: banjon i kompet, mollackordet i versernas andra takt.
Mayer Hawthorne “Small Clone”(från Where Does This Door Go, 2013)
Detroit i konkurs, dess borgmästare sedan en tid bosatt i Los Angeles. Jag säger inte att hans inbetalning av skatt skulle ha räddat stan, bara att det är…symptomatiskt. Men strunt i det vi inte kan påverka, njut nu av soft-rock-möter-soul-disco-kavalkaden på hans senaste album.
James Day feat. Donnie “R.S.V.P.”(singel, 2013)
Den här discodängan har snurrat hos mig i flera veckor, och klamrar sig fast. Nu- möter Italo Disco.
Retro Culture “Come On Dance”(från Retro Culture, 2013)
När australiensaren Matt Connelly såg filmen Drive blev han så betagen av soundtracket att han bara måste skriva en låt. 80-tals-influerade Retro Culture var fött, och Nu-Discon blev en artist rikare. I maj släppte han sin EP-debut som gått rätt obemärkt förbi. Fram tills nu, vill säga.
Pearl Jam “Mind Your Manners”(från kommande albumet Lightning Bolt, 2013)
Inga tecken på att dra ner tempot bara för att de närmar sig 50-strecket. En gång världens största band, kanske världens största band snart igen?
Nat Jenkins “Skeletons & Stones”(singel, 2013)
I en tidigare The Bucket List fanns 26-årige engelsmannen Nat Jenkins och hans ösiga rocker “East West”. Tidigare har han samarbetat med Mick Jones från The Clash, och under våren har han turnerat som frontman för inga mindre än The Animals. Nu har han dessutom kommit med en ny, smått rockabillyinfluerad singel.
King Krule “Easy Easy”(från kommande albumet 6 Feet Beneath The Moon, 2013)
Apropå rockabilly. Eller vad man nu ska kalla det som 18-årige Archy Marshall från sydöstra London spelar. Tänk dig att Billy Bragg påbörjat sin karriär runt 1960 istället för på 80-talet och kombinera det med London Calling. Voíla, där har du hans alter ego King Krule.
Sean Nicholas Savage “We Used To Live In A Dream”(från Other Life, 2013)
Sångaren och låtskrivaren från Montreal har ett synnerligen eget sound. Sade sjunger tidiga Ratata-låtar på portastudion. Eller nåt.
Hebronix “Wild Whim”(från Unreal, 2013)
När Daniel Blumberg i april meddelade att han skulle lämna Yuck, bandet han sjöng i, var Hebronix det han hade i tankarna. Låtarna på albumet är långa, och småflummiga utflykter i att utforska gitarrens ljudmöjligheter. Några melodier ryms också, som i “Wild Whim”.
State Cows “Hard Goodbye”(från The Second One, 2013)
Egentligen borde ett AOR-band som State Cows vara en omöjlighet idag, åtminstone i den här listan. Men “Hard Goodbye” hade inte gjort bort sig på Can’t Buy A Thrill, Toto IV, Chicago 16 eller Minute By Minute.
Kirin J Callinan “Landslide”(från Emracism, 2013)
Helt klart en av de mest udda singer/songwriter-skivorna i år. Nyzeeländaren hade haft åtskilliga anklagelser om att spela över om han varit skådespelare. Det teatraliska på skiva är istället vad som gör det riktigt intressant. Och “Landslide” så vacker.
Throwing Up “Big Love”(från Over You, 2013)
Tim Burgess från The Charlatans blev tydligen så exalterad när han hörde punkpoptjejerna i Throwing Up att han ville ge ut deras skiva på sitt eget skivbolag. Och när ett band som heter “kasta upp” döper sitt album till “över dig” kan man inte bli annat än glad.
Owen “A Fever”(från L’Ami Du Peuple, 2013)
Chicagos Mike Kinsella har spelat i så många indieband att jag tappat räkningen. Eller, jag har aldrig räknat. Men Owen är i alla fall det senaste.
Cloud Boat “Lions On The Beach”(från Book Of Hours, 2013)
Första låten på Londonduons debut överskuggar nästan resten av ett habilt folktronicaalbum.
Ocean Liner “Glorify Your Misery”(från Ocean Liner, 2013)
Folkduon från Birmingham, Alabama, består av äkta paret Alison och Ben Smolin. Textraden “It’s so much easier to love the girls on your computer screen, you never worry about their feelings, they always give you what you need” har mer än ett uns av ensamhet över sig.
Cold War Kids “Loner Phase”(från Dear Miss Lonelyhearts, 2013)
Stadiumindie från kaliforniska Arcade Fire-wannabees.
The Secret B-Sides “Thin Blue”(från Easy Magic, 2013)
Pratsjungen, soulig kampsång som skrevs efter att North Carolina-bandets sångare Juan Holladay arresterades av polis 2011. De kallas inte för “The Reigning Kings Of Soul” för inte.
Matt Nathanson “Annie’s Always Waiting(For The Next One To Leave”(från Last Of The Great Pretenders, 2013)
En typisk artist vars låtar förekommer i femtielva amerikanska TV-serier men ändå är okänd, men 40-åringen från San Francisco borde få ett större erkännande. Anledningen till att hans låtar hörs så ofta på TV beror inte bara på radiovänligheten, utan också på att sångtexterna ofta kan appliceras på situationer i livet. Både det fiktiva och verkliga. I den här powerpoppärlan står hon under Golden Gate med sina tvivel: “She had a master’s degree in Disappointment”.
Ghosting Season feat. T. E. Morris “Apophenia”(singel, 2013)
Producentparet från Manchester har en förmåga att göra vacker electronica med romantiska stämningar, och indiemusikern T.E. Morris bidrar med stämningsfull sång.
Joshua Worden “The Hunter”(från Always This, 2013)
Atlantamusikern Joshua Worden spelade in hela Always This i hemmet, och resultatet blev en blandning av hans influenser från neo-soul och indierock, iklätt en kostym av synthar. Motsägelsefullt nog drar det en del mot softrock.
Robin Thicke “Get In My Way”(från Blurred Lines, 2013)
Kan vara det mest hitfyllda bidraget någonsin i den här listan. Sanslös discosoul.
Soft Metals “On A Cloud”(från Lenses, 2013)
Även om Ian Hicks och Patricia Halls isande synthpop är som kolsyresnö i öronen blir man alldeles varm inombords.
French Horn Rebellion feat. Jody Watley & Young Empires “Dancing Out”(singel, 2013)
Vi måste avsluta på 80-talsdansgolvet. Vill du inte ut och partaja efter att ha hört “Dancing Out” kan du lika gärna stanna inne och tjura. Känns som på högstadiet när det var fredag och dags för disco. Och bara att höra Jody Watleys röst igen mår man bra av.
Båda herrarna tillhör de bästa låtskrivarna av sin generation. Båda har en fäbless för klanderfri stämsång i kombination med ringande gitarrackord. Båda har emigrerat till Toronto med sin käresta.
På papperet låter det som samarbetet många bara vågar drömma om. I verkligheten kan det bli den trevligaste sanndröm du haft. Joe Pernice(Scud Mountain Boys, Pernice Brothers) och Norman Blake(BMX Bandits, Teenage Fanclub, Jonny) sammanfördes förra året i sin nya hemstad av Pernice Brothers-trummisen Patrick Berkley och fann varandra utan att blinka.
Spelningar som akustisk duo började bokas och första inspelade alstret har nu kommit i form av en 6-spårs EP som nu sett dagens ljus. Endast hälften av låtarna är dock nyskrivna, de övriga tre är covers, varav två på sina egna låtar. Första spåret, inte helt väntade Kalla Kriget-inspirerade “This Time”, gjordes av INXS och fanns med på deras Listen Like Thieves från 1985. Utöver den görs även akustiska nyinspelningar av Teenage Fanclubs “I Don’t Want Control Of You”(från Songs From Northern Britain) och Pernice Brothers “Amazing Glow”(från Discover A Lovelier You).
Konstigt nog är det Pernice som sjunger lead på alla låtar utom “I Don’t Want Control Of You”, men deras respektive stämmor kompletterar varandra fint ändå: Pernices lite mer melankoliska, släpande mot Blakes ljusa, honungsmarinerade. De tre nyskrivna numren är förvisso inte det starkaste vi hört från duon(eller rättare sagt trion, eftersom trummisen Mike Belitsky från Torontobaserade Alt-Country-bandet The Sadies – samt kollega till Pernice sedan många år – också ingår), men gissningsvis sparar dom de vassaste låtarna till det album som kommer någon gång nästa år.
För att få upp den riktiga lägereldsfeelingen med två trubadurer i världsklass bifogar jag även deras version av Grant McLennans “Finding You” från The Go-Betweens sista album Oceans Apart som släpptes 2005, nästan på pricken ett år innan McLennan avled av en hjärtattack. En låt som Norman Blake dessutom sjunger lead på.
Australia 2013 EP finns ute nu.
Semestertider börjar infinna sig, och även om det finns gott om musik har det lugnat ner sig lite grann. 27 låtar den här veckan att ta med sig ut i solskenet eller hängmattan. Ha en riktigt fin helg!
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 28
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Monnone Alone “The Westerly Whip”(från Together At Last, 2013)
Måste bara inleda den här veckans lista på samma sätt som Mark Monnone inleder sitt första soloalbum(där han får hjälp av medlemmar från bl.a. The Ruby Suns, The Ladybug Transistor och Architecture In Helsinki) efter nedläggningen av mina australiska hjältar The Lucksmiths. Det kom ut i maj men har inte letat sig in i mina listor förrän nu. “The Westerly Whip” är en hyllning till hans finskättade mor och det nyckfulla vädret i tasmanska St Helens där hon bodde under sina sista sju år i livet. Värt att notera är att Monnone skrev Lucksmiths-klassikern “T-Shirt Weather”.
Rose Windows “Heavenly Days”(från The Sun Dogs, 2013)
På ett dimmigt, psykedeliskt album från Seattle återfinns åtminstone en riktigt vacker pärla. Sub Pop håller färgen.
Travis “Moving”(från kommande albumet Where You Stand, 2013)
Egentligen är deras låtar inte särskilt bra vid första anblicken, men på något mystiskt sätt äter de sig fast ändå. Imponerande.
India Arie “Brother’s Keeper”(från SongVersation, 2013)
Äkta syskonkärlek är när man ser efter varandra.
Haight Ashbury “Blow Your Mind”(från …perhaps, 2013)
Namnet och soundet till trots inte från San Fransisco 1967, utan Glasgow här och nu.
The Capsules “Across The Sky”(från Northern Lights & Southern Skies, 2013)
Inget går upp mot drömpop från Kansas kryddad med 80-tals indiebas. Inklusive Julie Shields änglalika röst.
Personal Life “Distance Can Be Sweet”(från Morning Light, 2013)
Här har jag suttit och mässat om acid-jazzens död. Skämmes. Den lever i London, där ett par av medlemmarna i Amy Winehouses band bildat Personal Life.
Part Time “Seashells”(från PDA, 2013)
Indierockaren David Speck började för ett par år sedan med hemmatillverkad lo-fi-syntpop och låter i “Seashells” som Ariel Pink uppträder med billiga syntar i filmen G – som i gemenskap.
Myron & E “If I Gave You My Love”(från Broadway, 2013)
Retrosoulduo från Los Angeles, kompade av Helsingfors svängigaste, The Soul Investigators.
Jay-Z “Picasso Baby”(från Magna Carta… Holy Grail, 2013)
Beklagar att jag alltid tjatar om Adrian Younge, men att den mäktige Jay-Z samplat honom på nya albumet är ännu en anledning.
Salvia Plath “Salvia Plath”(från The Bardo Story, 2013)
Baltimore-baserade Michael Collins, musiker och filmskapare, står för en av de mer autentiska psych-pop-pastischerna hittills i år, med ett album som landar rakt ner i Nuggets-land.
The Silver Seas “Alaska”(från Alaska, 2013)
Amerikanska The Bees blev tvungna att byta namn pga att det redan finns ett brittiskt(och väldigt bra) band med samma namn. Istället blev dom The Silver Seas, och dom står för veckans gitarrpopalbum.
Ciara “Overdose”(från Ciara, 2013)
Hookfylld överdos av pumpande hittig Electro-R&B.
Joshua James “We Saw The Light”(från Beware! EP, 2013)
Min nya singer/songwriter-favorit.
Daughn Gibson “Won’t You Climb”(från Me Moan, 2013)
Mer skruvad Americana från fjolårets överraskning. Har en röst som påminner om Christian Kjellvander.
The Blood Arm “Happy Hour”(från Infinite Nights, 2013)
Hur kan man inte älska ett band som a) flyttar från Los Angeles till Berlin, b) beskrivs som en fiktiv supergrupp bestående av Elvis Costello, Adam Ant och Dexys Midnight Runners samt c) citerar influenser som Wings, Pulp, James Brown, The Fall och The Doors?
Regina Spektor “You’ve Got Time”(singel, 2013)
Ny singel specialskriven till en Netflix-producerad TV-serie.
Bell X1 “Drive By Summer”(från Chop Chop, 2013)
Gigantiska i hemlandet Irland, mikroskopiska utanför. Men Bell X1 som en gång frontades av Damien Rice förtjänar din uppmärksamhet, inte minst den bakåtlutade “Drive By Summer”.
Manic Street Preachers feat. Richard Hawley “Rewind The Film”(från kommande albumet Rewind The Film, 2013)
Walesarna har gjort sunshinepop baserad på David Axelrod. Läs min låtrecension här.
Aynsley Lister “Free”(från Home, 2013)
Brittisk bluesgitarrguru, många år yngre än Eric Clapton. Många gånger bättre än Gary Moore.
Donell Jones “Sorry I Hurt You”(från Forever, 2013)
Kungen av den smöriga R&B-balladen är tillbaka. Samvetsfyllda “Sorry I Hurt You” är en av låtarna med högre tempo. Förvänta dig inte något sprinterlopp.
Magneta Lane “Lucky”(från Witchrock EP, 2013)
Jag har tipsat om den kanadensiska punkpoptrion från Toronto i en The Bucket List från förra året. Nu har dom släppt en ny EP, betitlad efter deras egen benämning på sin musik.
Architecture In Helsinki “In The Future”(singel, 2013)
Ny singel från Melbournebandet och Australien börjar mer och mer framstå som värdland för danspop med 80-talsvibbar. Komplett med vocooder.
Caged Animals “Blood $$$”(B-sida, 2013)
A-sidan “Cindy + Me” lär finnas med på kommande albumet In The Land Of Giants, osäkert dock om B-sidan “Blood $$$” gör det. Fick jag bestämma borde den i alla fall det. Måste också dela med mig av Vincent Cacchiones genrebeskrivning på bandets Facebooksida: “UNDERDOG POP / EXISTENTIAL R&B / DIGITAL GOSPEL / KALEIDOSCOPIC MINIMALISM”. Underbart.
Bosnian Rainbows “Morning Sickness”(från Bosnian Rainbows, 2013)
Är inte överförtjust i första albumet från Mars Volta-gitarristen Omar Rodríguez-Lopez nya band, men några gothpop-höjdpunkter finns.
Woods “Be All Be Easy”(singel, 2013)
Har du hört låten förut är det riktigt. Den fanns med på 2011 års Sun And Shade, men är nyinspelad i den form som antagits under livespelningarna(The Clientele-style?), plus att nya trummisen Aaron Neveu fått vara med på skiva för första gången. B-sidan “God’s Children” är en cover på The Kinks-låten från 1971 års Percy.
Congo Natty “Rebel”(från Jungle Revolution, 2013)
Michael West var en gång i ropet under namnet Rebel MC och one-hit-wondern “Street Tuff” som 1989 dundrade runt dansgolv och topplistor baserad på en sampling av Toots & The Maytals “54-46 Was My Number”. Numer verkar han under namnet Congo Natty och gör “ragga jungle”, en hybrid av reggae och drum’n’bass och väldigt dubsteporienterat.
Ibland är man bara tvungen att sprida ordet. Eller namnet, rättare sagt. Lägg Jonathan Rado på minnet, om du inte redan gjort det, annars kanske du har Foxygen någonstans där bak i hjärnbarken, som jag. Foxygen är en neo-psykedelisk duo från Los Angeles som består av nämnde Rado och Sam France, och de släppte i våras det hyllade albumet We Are The 21st Century Ambassadors of Peace & Magic, en samling fräscha och dammiga, lätt experimentiella solskenspoplåtar.
I september släpper Jonathan Rado sitt första soloalbum Law And Order, och det kommer av allt att döma att bli något att se fram emot. För en månad sedan släpptes “Faces” för streaming, och igår blev även “Hand In Mine” tillgänglig. Snacka om solskenspop! Soundet påminner om 70-talets Neil Diamond, Lee Hazlewood & Nancy Sinatra och Jim Croce.
Lyssna på låtarna. Ha koll på den här mannen. Sprid ordet. Och namnet.
songsforwhoever.com 