Lyssna på Spotify: Ron Sexsmith “Believe it when I see it”, 2011 Keruben från Toronto är ansedd som en av dom bästa låtskrivarna i sin generation och har bevisat det på album efter album i snart 20 år. Kvaliteten är lika hög på nya albumet “Long player Late bloomer”. Skivan är producerad av stjärnproducenten Bob Rock och Ron har i intervjuer medgett att tanken var att göra det hela lite mer “listvänligt”.

Självklart blir det inga hits denna gång heller, hur mycket han än förtjänar det, men vi kan glädja oss åt att mannen aldrig viker ner sig. Denna låt framförde han för bara några veckor sedan i TV4 Nyhetsmorgon.

PS. Moneybrother gjorde en svensk version av hans gamla “Clown in broad daylight” som “Pajas på timlön”. DS.

Lyssna på Spotify: Fountains Of Wayne “The summer place”, 2011 Att vänta på ett nytt Fountains Of Wayne-album är som att vänta på fotbolls-VM: det tar 4 år men man vet att det kommer att bli lika spännande och roligt, oavsett vilka länder(låtar) som deltar. Och visst är det lika värt väntan varje gång.

Alt-country-artisten Robbie Fulks har t.ex. gett ut en låt som heter “Fountains Of Wayne Hotline” som handlar om att kunna “ringa en vän” när man har skrivkramp.  Och då vänder man sig till två av världens bästa låtskrivare: Chris Collingwood och Adam Schlesinger. Adam S har f.ö. varit Oscars-nominerad för “That thing you do” som han skrev till Tom Hanks-filmen.

“Stacy’s mom” är deras hittills(välförtjänt) största hit, den var en hyllning till The Cars vilket hörs tydligt, man behöver bara höra inledningen för att härleda till “Just what I needed”. “The Summer Place” från nya albumet “Sky full of holes”(släppt 2/8) representerar deras sound och stil exemplariskt.

Isobel Campbell & Mark Lanegan “You won’t let me down again” Isobel Campbell gick efter avhoppet från Belle & Sebastian vidare med egna gruppen Gentle Waves innan hon började göra skivor i eget namn. Nu har hon hunnit med tre album folkbluesrock med Mark Lanegan(Screaming Trees), som ett 2000-talets Serge Gainsbourg & Jane Birkin. Det kanske inte är så ologiskt med tanke på hur Isobels image från början var kraftigt inspirerat av 60-talets Paris.

Skillnaden mot Serge & Jane är dock Isobel är den drivande projektledaren och Mark framför allt är med för att sjunga. Svårt att inte tänka på Skönheten och odjuret när man hör deras röster tillsammans, men summan av soundet blir allra mest bara skönhet.

Spotify: Depeche Mode “Blasphemous rumours” Efter Vince Clarke’s avhopp från DM redan efter första albumet fick Martin Gore hela låtskrivaransvaret i knät. I början var han tydligt präglad av Vince, men utvecklade så småningom sin egen allvarligare stil med teman som sex och religion. Detta var hans kanske tidigaste och tydligaste avstamp för det som gällt under resten av karriären.

Texten som mellan raderna ställer frågor om det motsägelsefulla mellan religion och det verkliga livet tolkades förstås som anti-religiös av framför allt djupt troende i bl.a. USA(nähä…?) och Storbritannien.

Bandets devis var att aldrig använda samma ljud mer än en gång, och Blasphemous rumours är utsmyckad i så många lager att man undrar om inte ljudförrådet borde ta slut redan efter ett par album, men tack vare Alan Wilder’s geniala arrangemangsförmåga kunde dom förnya sig år efter år.

Spotify: Three Dog Night “Shambala” Three Dog Night hade en otrolig förmåga att göra hits av sina egna tolkningar av andras låtar, bl.a. av Randy Newman, mfl. Bandet fortsätter att turnera än idag och – till skillnad mot andra oldies-band som framstår mer som coverband – fyra av ursprungsmedlemmarna är fortfarande med. Två av dom tre(!) leadsångarna är också kvar, Danny Hutton och Cory Wells(som sjunger här).

“Shambala” låter i mina öron som en “Sweet home Alabama” fast med blicken mot Himalaya istället för den amerikanska södern. Lyssna på dom akustiska gitarrerna och falsetten i refrängen och du är på väg dit.

Spotify: The Jesus And Mary Chain “Just like honey”Hur beskriver man det här? The Ronettes torterade med vinkelslip? Hanson vandaliserar träslöjdssalen? Vissa tolkar den som en låt om droger, andra oralsex eller kärlek(=samma sak…?). Ni har kanske hört den tidigare i ert liv(skrev nästan “i ert tidigare liv”), om inte annat i slutscenen i Lost in translation där Bill Murray jagar ifatt Scarlett J på Tokyos gator och viskar något ohörbart i hennes snäckformade lilla öra…

Spotify: Average White Band “Work to do”
Äkta funkig soul från…ehum…Skottland? Japp, fan tro’t men sant är det! Bara en sån sak som att bandmedlemmarna heter McIntyre, McIntosh och en gitarrist med förnamnet Hamish…men oj så bra!